Vi (Stor-Stockholms privatläkarförening, S-SPLF) ifrågasatte i en debattartikel i LT 15/2011 (sidan 873) vårdvalsreformen i Stockholms läns landsting, SLL. Främjar den de mindre vårdgivarna med 15–20 års perspektiv eller riskkapitalbolagen med kortsiktigt vinstintresse? Efter artikeln kan föreningen med glädje och tillfredsställelse notera att SLL lyssnat på argumenten och ändrat föreslagna regler till förmån för de mindre mottagningarna med 1–3 läkare.
Nu har regelboken för ögonsjukvård presenterats. Privatläkarföreningen har studerat den och finner anledning att varna för ett antal punkter. Dessa punkter har sammanfattats i två dokument, kallade Vårdvalspolicydokument 2 och 3. Bägge finns att läsa på S-SPLF:s webbplats . Här redogör vi av utrymmesskäl endast för några av tvivelaktigheterna och hänvisar intresserade till webbplatsen.
Stockholms läns landsting förbehåller sig rätten att ändra i regelboken varje år.
Kollegor som ansluter sig till vårdvalet får ingen långsiktigt stabil verksamhet eftersom administrationen ensidigt har rätten att ändra både ekonomiska och administrativa regler. Vid informationsmöten har SLL påpekat att garanti saknas för att de ersättningsnivåer som presenterats inte sänks kommande år. Vårdgivarna behöver självfallet ett mycket längre perspektiv, till exempel 10 år, för att kunna få rimlig stabilitet i sin verksamhet.
Här delar de små och stora vårdaktörerna uppfattning, vilket framkom vid ett möte som S-SPLF anordnade 27 april. Då möttes flera stora vårdgivare, Läkarförbundet och S-SPLF för att diskutera de ekonomiska villkoren i regelboken. Det var ett unikt tillfälle att få diskutera ekonomin inom vårdvalet. Även företrädare för SLL var inbjudna men valde att inte närvara. Redan denna osäkerhet kring villkoren torde vara tillräcklig för kollegor som nu ersätts via nationella taxan att avstå från anslutning till vårdvalet.
Regelbokens allmänna villkor punkt 13 kräver att vårdgivarna ska delta i kliniska prövningar och utbildning. Denna »ska-inställning« karakteriserar regelboken, som inte är uppbyggd kring intresse och förmåga hos vårdgivarna, utan kring »ska-krav« från SLL. Självfallet måste texten ändras till kan så att intresserade kollegor kan erbjuda sina tjänster inom forskning och utbildning.
Inom vårdvalet saknas incitament för utveckling av de olika specialiteterna, som nu sker genom samarbete mellan olika kollegor och kliniker. Vårdvalsersättningen är strikt besöksrelaterad och saknar ekonomisk ersättning för utvecklingsprojekt och möten. S-SPLF har föreslagit ett tilläggsuppdrag med ekonomisk ersättning för kvalitets- och framtidsutveckling, men SLL har funnit detta ointressant.
SLL har ett flertal modeller för uppföljning av verksamheter med olika förkortningar, till exempel CVR och WIM. Utöver detta använder man sig av patientenkäter som, utan att först fråga patienterna, sänds till hemadressen med förfrågan hur personen bedömt och upplevt besöket på en aktuell mottagning. S-SPLF har vid möten med SLL starkt ifrågasatt om detta är förenligt med sekretess och integritet inom vården, och efter kontakt med Socialstyrelsen har farhågorna besannats. Patientenkäterna är inte förenliga med sekretess och integritet och har därför stoppats inom SLL. Även Socialstyrelsens dokument finns att läsa på S-SPLF:s webbplats.
Regelbokens kapitel 6 berör de ekonomiska villkoren, som kan ändras årligen. Redan nuvarande text är anmärkningsvärd, där man under punkt 3 kräver att patienterna ska kunna betala med kontanter, betalkort eller på kredit (via inbetalningskort). SLL kräver sålunda att vårdgivaren ska ta på sig rollen som kreditgivare, med eventuellt efterföljande inkassoarbete och förlust av icke betald patientavgift. Detta kanske saknar betydelse för SLL:s stora kassakista och administration men kan ha avgörande betydelse för de mindre vårdgivarna. Kreditgivning kan vara en möjlighet men inte en rättighet, speciellt för personer som vårdgivaren vet är notoriskt slarviga med inbetalning av patientavgifter.
Listan över besynnerligheter i regelboken kan göras lång och den intresserade hänvisas åter till S-SPLF:s webbplats. Sammanfattningsvis kan S-SPLF konstatera att regelboken är skriven av personer som befinner sig långt från sjukvårdens vardag. Vid författandet av regelboken har SLL haft kontakt med S-SPLF endast vid skrivning av uppdragsbeskrivningen. Inte heller denna är idealisk för de små vårdgivarna, men den befinner sig betydligt närmare vårdens vardag än övriga delar av regelboken för ögonsjukvård.