Ett omfattande arbete om utmattningstillstånd/kultursjukdomar presenteras i LT 36/2011 (sidorna 1679-1706). Rehabiliteringsrådets slutbetänkande SOU 2011:15 är en nådig lunta på över 200 sidor. Trots ambitiösa litteratursökningar nämner det inte hyperventilationssyndrom, vilket föranleder mig göra detta inlägg i debatten.
Det intressanta är att symtomen vid hyperventilationssyndrom är desamma som vid utmattningstillstånd/kultursjukdomar. Symtomen kallas ofta »medically unexplained symptoms« (MUS) i internationell vetenskaplig litteratur, trots att de till stor del kan förklaras med utgångspunkt från hypokapni. Hyperventilationssyndrom finns dokumenterat och har beskrivits i 100-tals artiklar sedan början av 1900-talet [1-4]. Mot slutet av 1980-talet upphörde de vetenskapliga rapporterna om hyperventilationen och ersätts av kultursjukdomarna fibromyalgi, oral galvanism, kroniskt trötthetssyndrom, multipel kemisk känslighet, myalgisk encefalomyelit och elkänslighet.
Varför lyfter jag nu fram hyperventilationen som en viktig del i patogenesen? Jo, dels för att den de facto föreligger i många fall av kultursjukdomar, dels för att den kan förklara flertalet symtom vid utmattningstillstånd. En stor vinst blir att vi kan ge patienten en förklaring till hur symtomen uppkommer, och denne blir då mer motiverad till rehabilitering. Att hyperventilation föreligger medför att behandlingen kan göras mer specifik i form av andningsgymnastik [5-7].