Sverige förebild i Europa

Debattinlägget i LT 32–33/2011 (sidan 1503) om att WHO:s amningsrekommendation är oetisk innehöll en mängd felaktigheter om rekommendationen, evidens om effekter av bröstmjölksuppfödning på barn i länder som Sverige och amningsrådgivning som ges av svensk vårdpersonal. Dessa påståenden kräver sakliga kommentarer.
Livsmedelsverkets rekommendation utgör den svenska tillämpningen av WHO:s rekommendation och avser att garantera föräldrar evidensbaserad kunskap, det vill säga att bröstmjölk räcker som enda näring för de flesta barn. Åldersgränsen 6 månader speglar normalkurvan. Vissa barn klarar sig med bara amning längre, några kan behöva tillskott av näring tidigare. Detta rekommenderas också av bland annat American Academy of Pedi­atrics, European Society of Pediatric Gastroenterology and Nutrition och av EU.

Att det enda skälet att acceptera att en kvinna inte ammar i ett land som Sverige enligt WHO skulle vara HIV (och att mastit, fysiska eller psykiska problem inte skulle gälla) och att detta skulle vara »den officiella ­linjen«,
är taget ur luften.Det är självklart för personal som arbetar med amningsstöd att re­spektera att en kvinna väljer att sluta amma på grund de skäl som anges ovan.
Påståendet att icke ammande kvinnor överöses med kritik, som att inte vara en bra mamma, kan förklaras av dels den amningskultur som ­delas av en stor del av ­allmänheten i Sverige, dels kvinnans besvikelse över att ha misslyckats med amningen. Därför ingår stöd för mammors beslut att flaskmata också i vårdpersonalens roll (läs gärna »Till dig som inte ammar«, Amningscentrum, Karolinska universitetssjukhuset, Solna).
Socialstyrelsens information (SOSFS 2008:33) avser att garantera föräldrar korrekt information så de inte baserar valet av uppfödningssätt på myter och felaktiga uppfattningar. Vårdpersonal är skyldig att ge objektiv information, anpassad till den enskilda kvinnan och barnet, och nämna vad upprepade studier konstaterat, det vill säga att introduktion av flaskmatning försvårar amningsetablering. När ersättning ges till friska barn på sjukhus ska det dokumenteras i journal.
Det finns mycket goda argument för amning även i Sverige. Rekommendation av bröstmjölk som bästa näring baseras på en stor mängd studier, de flesta gjorda i industriländer (inklusive Sverige), som visat signifikant minskad risk för infektion, plötslig spädbarnsdöd, diabetes, lymfom, leukemi och Hodgkins sjukdom samt för utveckling av övervikt och fetma.
Amning under barnets första levnadstid ingår i utvecklingen av immunförsvaret hos däggdjur (inklusive människan) och har effekter på hälsan inte bara under amningstiden utan även längre fram. För kvinnan medför amning minskad risk för premenopausal bröstcancer och ovarialcancer. Att påstå att bröstmjölksersättning är ett lika gott alternativ är inte vetenskapligt korrekt. Däremot är bröstmjölksersättning det bästa alternativet för barn som inte ammas. När det gäller allergi har studier visat motstridiga resultat. Det som nu framkommit är att amning minskar risken för infektion till följd av allergi.
Forskning om bröstmjölkens roll för barnets hälsa har stora metodologiska problem. Det är svårt att få en sann bild av huruvida ett barn ammats enbart/exklusivt eller inte ammats alls. Oftast överskattas andelen exklusivt ammade barn, och i fall där bröstmjölken har en positiv effekt på barnets hälsa underskattas den effekten.
Att amning underlättar anknytningen mellan mor och barn har konstaterats i ett flertal studier. Det förklaras av upprepad nära fysisk kontakt och av att fungerande amning är avhängig av mammans lyhördhet för barnets signaler. Visst kan mammor som flaskmatar utveckla god anknytning, men de får inte samma förutsättningar initialt som amningen medför.
de Keyzer påstår i LT 34/­2011 (sidan 1545) att det finns en hypotes att anknytning förstörs av flaskmatning. Den uppfattningen bör bemötas. Det är inte heller bara genom att flaskmata som pappan kan knyta an till barnet. Pappan kan umgås med barnet för­utom vid amningsstunden, och är viktig som stöd för kvinnan denna korta period i barnets liv.
Amningsproblem kan medföra anknytningsproblem, vilket stöder mammors rätt till fullgott amningsstöd för att förebygga/åtgärda sådana problem. de Keyzers kommentar innehåller en rad felaktiga påståenden. Bröstmjölkens innehåll är förvånansvärt lika avseende andelen protein, fett och kolhydrater, oavsett kvinnans näringsintag. Ett helammat friskt barn får i sig den näring det behöver. Ammade barn löper inte högre risk för fetma, bland annat för att ammade barn reglerar sitt intag själva, medan flaskmatade barn får i sig allt som finns i flaskan oavsett hur hungriga/mätta de är, och därmed utvecklar de inte sin regleringsförmåga. Dessutom påverkas tillväxten av barnets kost efter avslutad helamning. Utifrån ovanstående dras slutsatsen att det är oetiskt att inte informera och stödja mammor och pappor/partner avseende amning. I resten av Europa ses Sverige som en förebild angående amning. I exempelvis Frankrike är bröstmjölksersättningsindustrin mycket stark, med över 200 olika produkter och ett inflytande redan på BB-avdelningarna. Utbildningen i amningsstöd för vårdpersonal är låg och heterogen. Föräldraledigheten är kort (2 månader). Det är mycket svårt för kvinnor som vill amma att få stöd när det anses vara »mycket enklare att ge nappflaska«.
Det är ytterst viktigt att alla professioner bidrar till ett professionellt, evidens­baserat och empatiskt förhållningssätt mot ammande kvinnor och deras familjer för att kunna ge adekvat stöd vid behov.