Fallet handlade om en kvinna i trettioårsåldern som skulle förlösas med planerat kejsarsnitt (LT nr 13/2010, sidan 919). Patienten ville inte sövas utan narkosläkaren anlade spinalanestesi. Patienten kände av ingreppet som alltmer smärtsamt. Trots detta bedömdes att man skulle slutföra förlossningen utan generell narkos. Därefter sövdes kvinnan för att sys.
HSAN var kritisk mot att narkosläkaren enligt patientens anmälan ansett att det inte funnits tid att söva patienten efter öppnandet av peritoneum. Då narkosläkaren inte yttrade sig till HSAN lade nämnden stor vikt vid patientens berättelse. Narkosläkaren överklagade emellertid varningen till Förvaltningsrätten. En lex Maria-anmälan gjordes också av händelsen och Förvaltningsrätten har använt sig av Socialstyrelsens beslut i sin dom.
Socialstyrelsen bedömde att det när som helst under ingreppet hade varit möjligt att konvertera till generell narkos utan någon tidspress fram till att livmodern skulle öppnas.
Enligt Socialstyrelsens utredning gjorde narkosläkaren emellertid flera försök att förmå patienten att acceptera att bli sövd men hon nekade trots svåra smärtor. Socialstyrelsens slutsats var att det inte är möjligt att i det läget söva en patient mot hennes vilja.
Det som HSAN skrev, att det vid otillräcklig bedövning enligt praxis anses indicerat och acceptabelt att komplettera med en ny spinalanestesi där man tillför ytterligare en dos motsvarande cirka hälften av den initiala dosen, är inget som vare sig Socialstyrelsen eller Förvaltningsrätten har tagit fasta på. Förvaltningsrätten ansluter sig till Socialstyrelsens bedömning att det inte finns skäl att rikta särskild kritik mot den aktuella narkosläkaren och upphäver HSAN:s tidigare beslut om en varning.
