Malmö kommunstyrelse beslöt i november 2010 att tillsätta en kommission som ska genomlysa stadens sociala förutsättningar och villkor. Syftet är att minska skillnaderna i ohälsa inom staden. 14 kommissionärer har fått totalt sex miljoner kronor och två år på sig att ta fram ett beslutsunderlag: Gör man rätt saker utifrån den kunskap som finns?
Målet är att med vetenskapens hjälp landa i ett socialt mer hållbart Malmö. Här lever i dag vart tredje barn under fattigdomsgränsen, enligt uppgift från Rädda Barnen 2011. För landet i stort uppskattas ett av tio barn leva i en familj med låg inkomst, det vill säga med mindre än vad som anses täcka basbehoven.
Moderaterna och Folkpartiet reserverade sig mot direktiven vid kommunstyrelsens omröstning men är nu med på båten.
– Det står utom allt tvivel varför ohälsa i Malmö handlar om sociala förutsättningar. Men jag hoppas något mer av kommissionen. Jag hoppas på ett konkret verktyg för hur vi ska arbeta framåt, säger Anja Sonesson, oppositionsråd (M) och andre vice ordförande i kommunstyrelsen.
Så även den borgerliga oppositionen är beredd att skjuta till mer pengar om resultatet från kommissionens arbete visar att det behövs?
– Ja, men det ska vara forskning, inte politik. Nytänkande och konkretion, det är vad jag är ute efter, säger Anja Sonesson.
Sven-Olof Isacsson, professor emeritus i socialmedicin och kommissionens ordförande, känner trycket. Han medger att det är lättare att sammanställa befintlig internationell och nationell forskning – även om det i sig är ett hästjobb – än att ge nycklar till hur samhället kan kompensera för sociala skillnader i hälsa.
Läkartidningen träffar honom i Malmö stadshus, där kommissionen har sin lokal.
– Att kunna plocka ihop kvintessensen, och säga att »detta kan jag rekommendera«, kräver mycket kunskap, inte minst eftersom det område vi arbetar med är politiskt laddat, säger Sven-Olof Isacsson.
– Kommissionen är politiskt oberoende. Dess uppgift är att samla och kritiskt granska den litteratur som finns.
I december i år ska rapporten vara klar. Idén till en kommission föddes i samband med en analys av Malmös årligen genomförda folkhälsorapporter. Malmö har på några decennier gått från varvsstad till att driva landets största högskola. Men den relativa fattigdomen består, och klyftorna mellan olika grupper har till och med ökat – och ökar fortfarande. Det framgick tydligt av folkhälsorapporterna.
Men behövs det en lokal kommission? Oavsett europeisk, nationell eller lokal nivå så handlar det väl om samma frågor?
– Orsakerna till ohälsa kan man hitta i litteraturen, men ska du försöka förändra världen här och nu så behövs denna kommission. Jag tycker att Malmö är politiskt framsynt när man försöker minska hälsoskillnaderna. Vi har ett internationellt stöd från Danmark, som i våras blev färdigt med en nationell kommission, men jag tror att Malmö är först med en kommission på lokal nivå.
Malmö är en ung och invandrartät stad. Vid årsskiftet 2010/2011 hade 40 procent av Malmöborna, eller 120 000 personer, utländsk bakgrund. Antingen är de själva födda i utlandet (30 procent) eller har de båda sina föräldrar födda i utlandet (10 procent). Varannan invånare är under 35 år.
– Vi har inga belägg för att utländsk bakgrund påverkar hälsa/ohälsa, understryker Sven-Olof Isacsson.
Kommissionen arbetar med att ta fram mått och indikatorer på sociala problem kopplade till ohälsa.
– Vi måste ha stabila mått på olika indikatorer valida över tid, och se om vi kan konstruera nya index. Vi måste till exempel ha stabila definitioner för vad som är barnfattigdom. Barnfattigdom är en stark prediktor för framtida ohälsa.
Sven-Olof Isacsson lånar en beskrivning av fysikern och författaren Bodil Jönsson: »Det blir årsringar, som redan när du föds sätter sina spår«.
– De som är sämre i skolan får inte lika bra arbete, och kan därmed inte på samma sätt välja riskfria jobb. Kommissionens arbete handlar om hela livet, inte bara om barn. Men kan man göra något mer så att alla barn får det så bra som möjligt ska man göra det. På lång sikt kan det få fantastiska effekter!
Gör ni en prioriteringslista?
– Vi kommer att föreslå ett begränsat antal saker som måste göras. Men oavsett det kan jag gissa att barnen kommer att vara ett prioriterat område. Rent allmänt tror jag dock att det skulle vara farligt att utelämna till exempel gamla.
Sven-Olof Isacsson och Malmökommissionen följer i spåren av den brittiska professorn Michael Marmot, epidemiolog och folkhälsovetare. Marmot har bland annat visat på att livslängd kan knytas till plats i arbetshierarkin (se LT 48/2008 sidorna 3504-7). Kommissionen aktualiserar också forskning som visar att jämställda samhällen lyckas bättre än samhällen där klyftorna är mycket stora, och debattboken »Jämlikhetsanden«, av epidemiologerna Kate Pickett och Richard Wilkinson. I denna beskrivs hur graden av ojämlikhet i ett samhälle påverkar människors fysiska och psykiska välbefinnande.
– Vi ska komma med ett vetenskapligt underbyggt förslag om hur man kan påverka de underliggande sociala determinanterna. Men framför allt påverka de strukturella förutsättningarna: Är kommunens verksamheter bra strukturerade? Arbetar de på ett bra sätt?
Den nyzeländska forskaren John Hattie har listat faktorer som påverkar elevernas studieresultat och jämfört effekterna. Han kommer fram till att lärarens roll är mycket viktig (»A synthesis of over 800 meta-analyses relating to achievement« eller »Synligt lärande« i en svensk bearbetad kortversion av Jan Håkansson).
– John Hattie har gått igenom 80 000 metaanalyser om skolan och rangordnat dessa. Från vad som är viktigast till vad som till och med är skadligt att göra för skolan.
Sven-Olof Isacsson är invärtesmedicinare och kardiolog i botten. Hans erfarenhet är att slutenvården har fått styra alltför mycket av forskningen.
– Om jag tittar tillbaka på min tid som läkare så har de sociala determinanterna inte fått den uppmärksamhet som de traditionella riskfaktorerna har fått. Fokus ligger på faktorer kopplade till sjukdomar inom slutenvården, som riskfaktorer för cancer och hjärt–kärlsjukdomar.
Dessutom har folkhälsoarbetet paradoxalt nog ökat klyftorna i befolkningen.
Det är de resursstarka som tar till sig budskap, till exempel om livsstilsvanor.
– Genom åren har man drivit fantastiska kampanjer, som inte minst gentemot män har varit mycket framgångsrika. Men sidoeffekten av kampanjerna har blivit att gapet mellan olika sociala grupper har ökat ytterligare. De som inte är så välutbildade har förvisso blivit lite bättre, men de har inte hängt med och blivit friskare i den utsträckning som de välutbildade.
Det är ett fenomen som vi ser gäller i hela världen.
Budskapet är »generella insatser men som står i proportion mot de mest behövande«.
– Bakomliggande riskfaktorer är desamma oavsett fattig eller rik, men man har blivit observant på att riskfaktorerna är aggregerade hos dem med sämre ekonomi, säger Sven-Olof Isacsson.
Malmö har drabbats av flera våldsbrott. En 15-årig pojke sköts ihjäl på nyårsnatten. I anslutningen till begravningen i onsdags i förra veckan hölls en manifestation mot våld och olagliga vapen. Foto: Stig-Åke Jönsson/Scanpix
»Det handlar om att kunna få fram en väl underbyggd, pedagogisk och förankrad slutrapport, så att vi kan gå vidare«, säger Sven-Olof Isacsson, ordförande i Malmökommissionen. Foto: Pontus Tideman
