Det är välkänt att rehabilitering av kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) inom slutenvården har positiv effekt på patienters funktion i det dagliga livet [Cochrane Database Syst Rev. 2006(4):CD003793; Am J Respir Crit Care Med. 2006;173(12):1390-413].
I en avhandling som lagts fram vid Örebro universitet har en modell för att vårda patienter med KOL i primärvården undersökts. Både kvantitativa utfallsmått och kvalitativa intervjuer användes för att utvärdera ett program för KOL-rehabilitering. Patienterna i interventionsgruppen fick genomgå sex veckors multiprofessionell KOL-rehabilitering på sin vårdcentral, medan patienterna i kontrollgruppen fick traditionell vård.
Bland annat undersöktes KOL-rehabiliteringen med avseende på funktionell kapacitet, livskvalitet och antalet perioder av försämring. Resultatet visade inga signifikanta skillnader mellan interventions- och kontrollgruppen i funktionell kapacitet och livskvalitet efter ett år. Antalet perioder av försämring minskade i interventionsgruppen och ökade i kontrollgruppen (P = 0,009).

Patienternas erfarenheter av att ha deltagit i KOL-rehabilitering ett år efter avslutad behandling undersöktes i en annan av avhandlingens delar. Patienterna hade en ständigt närvarande rädsla för framtiden, men programmet hade förändrat mångas vardag till det bättre, och de kunde nu i större utsträckning hantera sin sjukdom.
De närståendes erfarenheter av att leva med en patient som genomgått KOL-rehabilitering undersöktes också. De tyckte sig leva med ett tungt ansvar och fick ta mycket hänsyn. För närstående var samsjukligheten det största problemet, och livet överskuggades av sjukdom. De uppgav sig ha större förtroende för primärvården och vårdcentralen då de nu hade någon att dela ansvaret med.
Sammantaget kan man säga att avhandlingen visade att ett sexveckorsprogram ger effekter i form av minskat antal försämringsperioder. Många patienter lärde sig att hantera sin sjukdom, och de närstående kände sig inte längre så ensamma med ansvaret.