Den 8 augusti i år överfölls jag av en patient när jag var jour på psykiatriakuten vid Östra sjukhuset i Göteborg. Vid överfallet gick skötaren, som jag särskilt bett närvara under samtalet, emellan. I tumultet som uppstod drog patienten upp en 40 cm lång kniv ur byxlinningen och gick till anfall. Patienten kunde avväpnas först sedan ditkallad polis dragit vapen och använt pepparsprej. Ingen vårdpersonal eller sökande patient ska någonsin behöva uppleva en sådan händelse.

Bara under det här året har personalen på min avdelning påträffat en blodig skalpell under en patients kudde, och jag har bevittnat flera incidenter där inneliggande patienter börjat uppträda drogpåverkade och därefter testats positivt för droger sedan de fått besök av personer som försett dem med medlen. Hur kan detta få ske utan att vi tillåts ha rutiner så att vi kan uppmärksamma och i tid förhindra sådana incidenter?

I november 2012 presenterade Roger Ulrich, gästprofessor i arkitektur vid Chalmers och medarbetare vid Göteborgs universitet, en studie som klart och tydligt visade att aggressivitet i samband med psykiatrisk vård är ett mycket allvarligt och världsomfattande problem som dessvärre hela tiden ökar [1]. Enligt studien är varje patient i genomsnitt inblandad i mer än två (2,24) våldsincidenter under sin vårdtid. Vart tredje (37 procent) av dessa fall resulterar i fysisk skada på personal. Hela 85 procent av den psykiatriska vårdpersonalen i Sverige beräknas någon gång ha utsatts för fysiskt våld, och 57 procent har utsatts för fysiskt våld under de senaste tolv månaderna. För mig är detta en fullständigt oacceptabel statistik.

De patienter vi handlägger inom psykiatrin är i många avseenden unika jämfört med dem som förekommer inom somatiken. Patienter med gravt drogmissbruk, allvarliga personlighetsstörningar, bristande impulskontroll samt olika psykossjukdomar med pågående röst- och synhallucinationer är vanligt förekommande på våra akutmottagningar, avdelningar och i öppenvården. Inte så sällan kommer polisen med drogpåverkade, agiterade och emellanåt även psykotiska patienter som är i behov av läkarbedömning och som måste kunna hanteras av personalen på våra akutmottagningar. I Göteborg finns det bara en enda psykiatrisk akutmottagning, och dit hänvisas bland annat patienter med tungt blandmissbruk och patienter som hör till rättspsykiatrins vårdkedja. Detta är potentiellt mycket farliga patienter för oss som personal att handlägga.

I dagsläget står sjukvården helt bakbunden när det gäller möjligheterna att med enkla preventiva rutiner och medel förhindra att farliga föremål förs in på inrättningarna, där de senare kan användas för att utsätta personalen och andra sökande för extremt farliga, skarpa lägen. Incidenten på min arbetsplats uppmärksammades av Göteborgs-Posten, där Sahlgrenska universitetssjukhusets säkerhetschef Anders Gidrup berättade att det köpts in sköldar av samma slag som polisen i Västra Götaland använder, med vilka personalen ska kunna försvara sig. Vad blir psykiatriakuten då för en plats, och vem ska våga söka sig dit, för att inte tala om att arbeta där?

Den svenska grundlagen tillåter i dagsläget inte att sjukvården försöker hindra patienter och anhöriga från att föra in vapen och droger på landets sjukvårdsinrättningar. Även om det skulle finnas klara misstankar får personalen inte visitera en patient som vårdas enligt hälso- och sjukvårdslagen, och inte heller patientens anhöriga. Också andra åtgärder såsom användande av metalldetektor är förbjudna, även om klara misstankar skulle föreligga. Lagen är enligt min mening föråldrad och inte verklighetsförankrad med tanke på hur samhället i övrigt har utvecklats. 

Det har rapporterats att en psykiatrisk jourmottagning i Västerås känt sig nödgad att visitera alla sökande och deras anhöriga till följd av personalens rädsla för hot och våld, men att Socialstyrelsen obarmhärtigt slog ner på rutinen och verksamheten. Och så sent som i maj i år riktade Socialstyrelsen skarp kritik mot rättspsykiatrin i Kronobergs landsting och krävde att dess rutiner för kroppsvisitation och användande av larmbåge skulle upphöra, då de kunde innebära lidande och psykisk skada för patienterna och hota deras rättssäkerhet.

Vilka konkreta verktyg ger Socialstyrelsen sjukvården så att vi på ett säkert sätt kan handlägga och vårda de människor som i dag har kontakt med psykiatrin? Varför bemöter inte Socialstyrelsen utvecklingen när mer än ett landsting känt sig nödgat att bryta mot rådande lagstiftning för att kunna säkerställa den mest basala graden av säkerhet för såväl personal som andra vårdsökande? Jag vill kunna veta att våra patienter kommer till en trygg och säker miljö när de måste söka sig att till psykiatriakuten eller har behov av inneliggande vård. Jag vill kunna veta att säkerheten kan garanteras patienterna på ett ärligt och seriöst sätt, samtidigt som personalen kan känna sig trygg och utföra sitt arbete.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.

Läs replik:
Socialstyrelsen svarar: Tydligare regler behövs