Hoppet ute för att få ha kvar hela sjukhuset

Det råder fredagsstiltje på Sollefteå sjukhus, ett av Landstinget Västernorrlands tre akutsjukhus, när Läkartidningen är på besök. Visserligen håller BB öppet i ytterligare någon månad, men sedan i somras finns ingen akut ortopedi eller kirurgi i Sollefteå. I det senare fallet – akutkirurgin – rör det sig om ett beslut som fattats på tjänstemannanivå utifrån bristen på sjuksköterskor, i väntan på ett politiskt beslut som allmänt antas bli en permanent nedläggning.

Nu är frågan om även akutkirurgin i Örnsköldsvik går samma öde till mötes. Länskirurgins sparbeting på 36 miljoner är på den nivå som nedläggning vid båda de ångermanländska sjukhusen antas motsvara.

– Nej, för akutkirurgin i Sollefteå finns inget hopp längre – och inte för Örnsköldsvik heller, tror jag. Nu är det som att man från ansvarigt håll riktar udden mot »Övik« och nästan lyfter fram oss som en resurs – fast bara inom elektiv kirurgi då, säger Ingrid Liljenberg, kirurg vid Sollefteå sjukhus.

Hur märks det?

– Att vi får ta hand om fler operationer för patienter från Sundsvall. Runt 80 procent av gallor och bråck som vi opererar är Sundsvallspatienter, men så frigörs ju också operationspersonal när vi inte behöver ha beredskap för förlossningar.

För 25 år sedan började Ingrid Liljenberg som AT-läkare på sjukhuset. Sedan dess har det varit en ständig kamp om att behålla alla delar av sjukhuset, en kamp som fram till nu i stort sett varit framgångsrik.

Ingrid Liljenberg visar en bild på sin anslagstavla från tidigt 1990-tal, när hon själv gick i ett av de återkommande demonstrationstågen för att bevara sjukhuset.

Att sjukhusdiskussionerna är ständigt närvarande i Västernorrland kan AT-läkaren Amanda Johansson vittna om.

– Samma dag som mitt flyttlass gick från Umeå för drygt ett år sedan kom beskedet att en stor del av akutverksamheten i Sollefteå skulle plockas bort. Det har varit en märklig process att följa, med i sammanhanget små besparingar som får stora konsekvenser för människor som bor här och som i slutändan leder till högre kostnader för exempelvis transporter, säger hon.

Hon pekar särskilt på nedläggningen av den akuta ortopedin.

– Med erfarenhet från större sjukhus slogs jag direkt när jag kom till Sollefteå  av hur effektivt man jobbar med flöden och arbetssätt. Om bara viljan finns högre upp i organisationen så klarar man både den akuta och den elektiva delen.

Både hon och Ingrid Liljenberg är noga med att påpeka att deras egen situation inte direkt påverkas av förändringarna. Amanda Johansson tillhör sista kullen AT-läkare i Sollefteå som kunde göra sin kirurgplacering vid sjukhuset.

– Men kollegor fick med två veckors varsel sin sexmånadersplacering för kirurgi och ortopedi flyttad till Sundsvall. Och under året har arbetsgivaren marknadsfört Sollefteå som ett fullvärdigt akutsjukhus där man kan göra full AT, trots alla förändringar som varit på gång, säger hon och skakar på huvudet.

Ingrid Liljenberg tillägger att hon numera inte behöver bli väckt på nätterna.

– Jag har inga problem att ägna arbetstiden åt den elektiva kirurgi som vi fått tilldelad. Det är meningsfulla arbetsuppgifter. Jag och en annan specialist kan lägga upp arbetet självständigt, och det finns även några kirurger som arbetar kliniskt deltid.

– Förlorarna blir patienterna som inte kan få vård lokalt. På sikt tror jag också det blir svårt att upprätthålla kompetens inom internmedicin, då mycket av samarbetet som funnits mellan specialiteterna inte kan fungera som tidigare. Vi kunde se direkt också när planerna på en protesverkstad presenterades att vi tappade ett par unga, duktiga och bakjourskompetenta ortopeder som inte ville jobba kvar med enbart den formen av ortopedi, fortsätter hon.

Att minska personalkostnaderna genom färre jourlinjer är centralt i landstingets besparingsstrategi. I Sollefteå har exempelvis en hyrläkare haft röntgenjour 25 dygn i sträck under hösten, visar en granskning av Sundsvalls Tidning.

En effekt av permanent stängd akutkirurgi i Sollefteå kommer att bli att röntgenjourlinjerna i Sollefteå och Örnsköldsvik slås ihop.

På Sollefteå sjukhus har kirurg- och ortopedjouren sedan i somras ersatts av en jourlinje med legitimerade läkare, samtliga inhyrda.

– Vi tycker att det blivit en bra lösning som ofta gör att patienten kan få vård i Sollefteå och vi kan undvika onödiga resor. Inga beslut har fattats, men det är möjligt att det kan bli en permanent lösning, säger Nina Fållbäck Svensson, chef för specialistvården inom Landstinget Västernorrland.

Ingrid Liljenberg håller med om att jourlinjen fyller en funktion, men tycker samtidigt att det rimmar illa med landstingets ambitioner för besparingar och vårdkvalitet.

– Trots allt är det en svindyr hyrläkarlösning. Och man är snett ute om man beskriver legitimerade läkare som en stor kompetenshöjning jämfört med AT-läkare som har ständig tillgång till bakjour med specialistkompetens.

Mårten Svensson, allmänläkare vid den hälsocentral som finns i anslutning till sjukhuset och studierektor för AT-läkarnas primärvårdsplacering i Sollefteå, menar att det minskade intresset för Sollefteås AT-block är en direkt konsekvens av osäkerheten kring sjukhusets verksamhet och att det inte längre är möjligt med en sammanhållen AT-placering.

– Hittills har landstinget bara lyckats fylla fyra av sju block i Sollefteå för dem som börjar till våren. Tidigare har vi alltid fyllt våra platser och kunnat dra fördel av bra omdömen från Sylf, säger Mårten Svensson.

– Vi är alltså på väg att tappa den rekryteringsbas som är helt nödvändig för ett glesbygdsområde som Ådalen. Det är förödande för sjukhuset.

Han erkänner själv att han håller på att »knäa« i jobbet, men vill samtidigt inte ge upp.

– Ja, jag känner mig ensam ibland – som enda fasta läkare på en hälsocentral med tio läkartjänster och minst lika mycket som del av en organisation i total ledarskapskris där det inte finns någon ovanför mig att bolla medicinska frågor med, säger han.

– Men än så länge känner jag motivation utifrån lojalitet mot patienterna och de ST-läkare som jag handleder, så jag blir säkert kvar. 

Henrik Salo, AT-chef i Landstinget Västernorrland, hoppas kunna fylla AT-vakanserna i Sollefteå efter kompletterande intervjuer som planeras till början av året.

– Vi har mött en del frågor och oro om vad som händer i Sollefteå under rekryteringsarbetet. I ett fall har vi också fått ett nej för att hela placeringen inte kan förläggas till Sollefteå, säger han.

Landstingets ansvariga länsklinikchefer pekar på den elektiva verksamhet som byggs upp i Sollefteå som framgångsrik. Johan Nilsson är länschef för ortopedi:

– På kort tid – sedan 24 oktober – har vi fått ett flöde med veckovårdsavdelning att fungera med operation av 15 höfter, knän och axlar under första halvan av arbetsveckan. På årsbasis kan vi klara 600 operationer och gradvis, inom ett par år, arbeta bort den kösituation som finns, säger han.

Inom ortopedi arbetar tre specialister och tre ST-läkare, varav två från Sundsvall, vid den nya enheten i Sollefteå. Inom kirurgi är planen att ST-läkare från Sundsvall ska ha en del av sin utbildning i Sollefteå med start under våren.

– De kommer framför allt att arbeta med bråckoperationer. Jag ser gärna att vi kan utöka den elektiva dagkirurgin i Sollefteå nu när det finns kapacitet. Vi saknar platser för inneliggande patienter, men samarbetar med ortopedin och kan nyttja platser där om exempelvis en galloperation skulle kräva övernattning, säger Leif Israelsson, länsklinikchef för kirurgi.

Läs även: 

Sundsvallsläkare: »Förändringen är hanterbar«