Under sommaren utdömdes ett villkorligt fängelsestraff till en i England bosatt svensk som underlåtit att ta hand om sin döda hustru. Hon hade legat kvar i parets exklusiva bostad flera veckor efter att hon avlidit. Mannen erkände brott mot griftefriden.
I Sverige ansågs 1988 två läkare ha brutit mot griftefriden i samband med den så kallade styckmordsrättegången. Brottet var dock preskriberat vid tiden för rättegången, men griftefridsbrottet nämndes i domskälen, som inte gick att överklaga. Vad är då griftefrid?
Enligt Wikipedia kan griftefrid beskrivas som en respektfull behandling av lik eller aska av avliden. Brott mot griftefrid är alltså en respektlös behandling av lik eller aska. Detsamma gäller respektlös behandling av grav, gravplats, urna, kista eller vilorum för avliden.
Att behandla den döda människokroppen med respekt är viktigt i de flesta kulturer. Detta återspeglas i den svenska lagstiftningen kring griftefridsbrott med straff på upp till två års fängelse.
Som läkare har vi sedan anatomiutbildningens dissektioner fått höra om vikten av en respektfull hantering av de döda som donerat sina kroppar till undervisning. Många läkare och andra har därför reagerat på den utställning av inplastade människokroppar som nu kommit till Sverige.
Utställningen Body Worlds bygger på den tyske läkaren Gunther von Hagens’ metod att ersätta den dödes kroppsvätskor med en plastlösning som, efter att ha stabiliserats, bevarar vävnaden, kroppsdelar och hela kroppar. De inplastade liken arrangeras i olika poser, till exempel som löpare, bågskytt, ryttare (inklusive inplastad häst), balettdansös, höjdhoppare med mera.
Utställningen har rönt stort intresse runt om i världen och har sedan den började turnera setts av 34 miljoner besökare. De kroppar som ställs ut har donerats frivilligt för detta ändamål, enligt Body Worlds.
Många besökare säger att de fått en större förståelse för människokroppen och dess funktioner efter ett besök. I vissa undersökningar spårar man också en vilja till livsstilsförändringar för att bevara den fantastiska kroppen bättre.
I många länder har utställningen också varit kontroversiell och ifrågasatts av etiska, juridiska och moraliska skäl.
Finns det då skäl att ifrågasätta en av många uppskattad upplevelse? Ja, vissa frågor återkommer ofta i utställningens spår.
Är inte detta en form av organhandel, även om kropparna doneras och inte köps? Är det inte en form av »freak show«, där sensationsmomentet att se på riktiga lik bidrar till intresset? Är det respektlöst mot de döda och därmed brott mot griftefriden? Body Worlds’ företrädare svarar nekande på alla dessa frågor.
Vi inom Läkarförbundet har offentligt uttryckt kritik mot utställningen och tagit avstånd från denna typ av kommersiell lik-visning. Osäkerheten kring hur kropparna – som ofta kommer från Kina eller Ryssland – har anskaffats är bara en av tveksamheterna.
En fråga som väckts är dock större och ännu svårare att enkelt besvara. Frågan gäller hur vi ska se på rätten att fritt förfoga över vår kropp efter vår död. Sannolikt finns inga lagliga hinder för svenskar att donera sin kropp till Body Worlds.
Kan avlidna kroppar, våra eller våra barns, doneras till kommersiella eller kulturella sammanhang? Kan en död kropp vara del av en konstnärlig installation om det skett med den dödes godkännande?
Ytterst bygger lagstiftningen om griftefrid på vad som anses vara en »respektfull« hantering av den döda. Den svåra frågan är vem som tillåts definiera vad som är respektfullt.
