Egenreferat. Bröstcancer är i dag en folksjukdom i Sverige. Överlevnaden är i genomsnitt 80 procent på 10 års sikt. För att minska över- respektive underbehandling vid adjuvant behandling är det angeläget att identifiera markörer som bättre kan förutsäga vilka patienter som verkligen har nytta av en specifik terapi. En viktig prognostisk och prediktiv faktor i dagens bröstcancervård är den klassiska östrogenreceptor-alfa (ER-alfa), som uttrycks i ca 85 procent av primär bröstcancer. Östrogenreceptor-beta (ER-beta) upptäcktes 1996 och blir, förutom av östrogen, även stimulerad av fytoöstrogener och anses verka hämmande på ER-alfa-driven tumörtillväxt. ER-beta uttrycks även i ER-alfa-negativ bröstcancer. Östrogenmetabolism i vad som traditionellt ansetts som icke-hormonell bröstcancer (som trippelnegativ bröstcancer) har på senare tid rönt stort intresse.

I en populationsbaserad observationsstudie i Lund följdes 1 026 kvinnor som opererats för en första invasiv bröstcancer mellan 2002 och 2012. Patienterna följdes till 2014 (median 5 år). Tumörspecifikt proteinuttryck av ER-beta analyserades med immunhistokemi och relaterades till återfall.

Högt ER-beta-uttryck (mer än 75 procent; n = 662 av 911, 73 procent) var kopplat till högre diagnosålder och gynnsamma prognostiska faktorer som liten tumörstorlek, lymfkörtelnegativitet och lägre histologisk grad. Efter justering för ålder, tumörkaraktäristika och behandling sågs högt ER-beta-uttryck också kopplat till bättre prognos jämfört med lågt uttryck (hazardkvot [HR] 0,60; 95 procents konfidensintervall [95KI] 0,41–0,89; P = 0,010). Associationen var mer uttalad inom ER-alfa-negativ bröstcancer (justerad HR 0,30; 95KI 0,12–0,76; P = 0,012). Den prognostiskt skyddande effekten var tydligast hos cytostatikabehandlade patienter (justerad HR 0,31; 95KI 0,15–0,64; P = 0,002), men sågs inte hos patienter utan adjuvant cytostatikabehandling eller hos patienter som erhållit endokrin terapi.

Fynden talar för att ER-beta kan spela roll utanför vad som ansetts som hormonberoende bröstcancer. Resultaten behöver bekräftas i fler studier, företrädelsevis med vävnadsanalyser i redan genomförda randomiserade prövningar. Kan den gynnsamma effekten hos patienter som får adjuvanta cytostatika bekräftas skulle det kunna innebära att de med hög risk kan få tätare kontroller och/eller annan tilläggsbehandling. De med låg risk skulle eventuellt också kunna slippa cytostatika och deras bieffekter.