Hemorrojder är en mycket vanlig åkomma i västvärlden; prevalensen varierar mellan 4 och 10 procent [1]. De flesta av patienterna kan framgångsrikt behandlas i primärvården med stolpiller och salva. Större hemorrojder kräver behandling med gummiringsligatur eller injektionsbehandling med skleroserande ämne. Endast 2–3 procent av alla patienter med hemorrojder behöver opereras. Sedan länge har man då använt konventionell hemor­rojd­ektomi enligt Milligan–Morgan. Vid detta ingrepp avlägsnas hemorrojderna kirurgiskt, vilket kan utföras på olika sätt, bl a med dia­termi. Den kirurgiska grund­tanken är dock densamma vid de olika metoderna.
År 1998 lanserade italienaren Longo en ny operationsmetod [2]. Denna s k stejplade hemorrojdopexi innebär att ett cirkulärt band av slemhinnan ovan hemorrojderna stejplas av med hjälp av ett cirkulärt instrument. Själva hemorrojderna lämnas således kvar, berövas sin kärlförsörjning och skrumpnar ihop. Den stora fördelen med operationen är att den inte kvarlämnar några öppna sårytor utanför anus. Metoden har fått mycket stor spridning och är väldigt väl studerad.
Man har kunnat visa att den jämfört med konventionell hemorrojdektomi ger mindre postoperativ smärta och snabbare återgång till normala aktiviteter, men att recidivfrekvensen är högre [3].

Alla kirurgiska åtgärder mot hemorrojder kan förstås leda till komplikationer. Dessa är oftast av lindrigare art i form av kraftig smärta, blödning, lokal infektion eller urinretention. Allvarliga septiska komplikationer är lyckligtvis ovanliga, men finns beskrivna vid all kirurgi mot hemorrojder, i sällsynta fall även vid ringbehandling och skleroterapi.
I randomiserade studier där man jämfört komplikationsfrekvensen vid konventionell hemorrojdektomi med stejplad hemorrojdopexi har man inte funnit någon skillnad mellan metoderna. Det har dock funnits rapporter om tarmperforation och letal sepsis. Nu har en fransk grupp vid universitetssjukhuset i Grenoble gjort en systematisk genomgång av litteraturen och en sammanställning av alla publicerade fall av livshotande sepsis efter stejplad hemorrojdopexi [4].
Från den första artikeln år 2000 fram till nu fann de 29 artiklar, som rapporterade om 40 patienter drabbade av svår sepsis efter stejplad hemorrojdopexi. Patienternas medelålder var 48 år. Den postoperativa symtombilden bestod av svår och diffus buksmärta, vattenkastnings­problem med eller utan urinretention, feber, hypotension och septisk chock.
Huvuddelen (35 patienter) genomgick laparotomi då stomi anlades. En patient opererades med låg främre resektion. Totalt 4 patienter avled av sina komplikationer.

Författarna kunde analysera orsakerna till postoperativ sepsis i 30 fall. De kunde klassificera dessa i fyra grupper. I den första gruppen stejplades inte bara slemhinnan bort, utan man utförde en resektion genom hela tarmväggen med hål genom väggen som följd. I den andra gruppen fann man primärt en intakt stejpelrad, men perforationen skedde efter en fördröjning på några dagar. Den tredje gruppen bestod av patienter där perforationen orsakades av ett hemat­om i stejpelraden. Rektal perforation kunde också ske genom stenos i stejpelraden med åtföljande dilatation av rektum ovanför.
Hur kan då dessa allvarliga komplikationer undvikas? Författarna konkluderar att det viktigaste är att man verkligen sätter tobakspungsuturen i submukosans plan och inte djupare in i tarmväggen.
Det är också nödvändigt att man i slutet av operationen noga inspekterar stejpelraden för att förvissa sig om att den är intakt, inte blöder eller är för trång.

Septiska komplikationer kan förekomma efter alla kirurgiska åtgärder av hemorrojder. Sannolikt är risken för detta störst efter stejplad hemorrojdopexi, som också uppvisar en specifik risk för perforation av rektum. Om man efter stejplad hemorrojdopexi finner en patient med triaden svår smärta, feber och vattenkastningssvårigheter ska septisk komplikation misstänkas, och patienten bör snabbt transporteras till operationsavdelning för undersökning i narkos.
Stejplad hemorrojdopexi kan vara den lämpligaste operationen vid vissa speciella fall av hemorrojder. Metoden kan dock orsaka allvarliga komplikationer och ska därför utföras endast på enheter med stor erfarenhet av ingreppet.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.