Det är inte så länge sedan en läkare förutsattes lämna jobbet när han eller hon uppnådde 65-årsåldern. När jag själv var så där 64 1/2 tillfrågades jag av personalavdelningen vilka jag ville bjuda in till pensionskaffet. I sanningens namn måste jag väl nämna att jag inte hade ingett någon avsiktsförklaring eller uttryckt någon önskan att jobba vidare efter de sista 10 åren som verksamhetschef på Centrallasarettets anestesi­klinik. Men ingen hade heller frågat, och min tilltänkte efterträdare hade jag ju själv förberett som biträdande chef under fem år. Det är nu några år sedan, och under det här decenniet har stora förändringar skett i synen på läkares arbete efter »pensionsåldern«.
Går man längre tillbaka, till 1967, då Samfundet äldre läkare (SÄL) bildades, så gjorde den nya föreningens ordför­ande Nils Liedberg vid det första årsmötet följande dek­laration: »Vi äldre är ingen populär grupp i dagens samhälle. Vi betraktas nog ofta som en belastning. Och pensionärernas ’extraknäck’ har för många unga strebrar blivit en mycket seg tugga.« Vid starten var SÄL en förening för social kontakt mellan pensionerade kollegor och helt fristående från Sveriges läkarförbund. Redan året ­efter tillkomst­en blev SÄL accepterat som en intresseförening i Läkarförbundet. Under perioden 1975–92 hade SÄL flera egna representanter i förbundets fullmäktige, men förlorade dessa vid omorganisationen 1992, där tyngdpunkten lades på lokal- och yrkesföreningar. Sedan dess förfogar SÄL endast över ett mandat genom att Sjukhusläkarna har avstått ett av sina. Ändå har föreningen spelat en viktig roll även fackligt för att tillvarata äldre läkares rättig­heter och tidigt motverka alla försök att inskränka pensionerade läkares yrkesfrihet.
På 1970-talet fanns en motion till förbundets fullmäktige om »viss begränsning av äldre läkares yrkesutövning«. Den tillstyrktes av centralstyrelsen men avslogs av fullmäktige. Två år senare motionerade en riksdagsman från Huskvarna om en övre åldersgräns för utövande av läkaryrket. Motionären hade noterat att »under två år hade 300 anmälningar mot läkare inkommit till Socialstyrelsen« och förutsatt att dessa anmälningar främst gällde äldre läkare. Det kunde då visas att endast två gällde äldre läkare (varav en friats av ansvarsnämnden). Motionen drogs tillbaka.
Men historien går igen ibland, och samtidigt som ny lagstiftning mot åldersdiskriminering nu tas fram har Socialstyrelsen rapporterat att den överförskrivning av narkotiska läkemedel som uppmärksammats 2007–2010 »ofta återfinns bland äldre, ensampraktiserande och privat verksamma läkare«.
Som ordföranden i Läkarförbundets etik- och ansvarsråd Thomas Flodin skrev i LT 17–18/2011 (sidan 859) finns inget som helst underlag för Socialstyrelsens befängda slutsats. Bland överförskriv­arna (47) var 62 procent mellan 45 och 64 år, och endast 12 procent 65 år och äldre. Ingen skillnad fanns heller mellan privata och offentliganställda läkare. Ändå förordar Socialstyrelsen en generell begränsning av förskrivningsrätten för äldre läkare, något som såväl Läkarförbundet, dess ordförande och SÄL givetvis motsätter sig på det bestämdaste.
SÄL ändrade år 2011 sitt namn till Föreningen Sveriges äldre läkare och är fortfarande en delförening (intresseförening) inom Sveriges ­läkarförbund. I en pågående organisationsutredning av förbundet diskuteras bland annat om SÄL ska representeras i centralstyrelsen och få egna mandat i fullmäktige.
De frågor SÄL framför allt ­driver är åldersdiskriminering inklusive hotad receptförskrivningsrätt enligt ovan, fortbildning för läkare över 65, anställningsförhållanden och rena pensions­frågor. Intressant är att läkare över 65 kostar arbetsgivaren endast cirka 10 procent av lönen i ­sociala avgifter mot 30 procent hos de yngre kollegorna, ett förhållande som väl motiverar rätten till särskilda betalda fortbildningskurser.
Uppskattningsvis 1/3 av ­läkare över 65 år fortsätter att yrkesarbeta i någon omfattning, en stor samhällsförändring som har många orsaker. En är förstås att dagens 65–70-åringar har en betydligt högre »life expectancy« och en klart bättre hälsostatus än tidigare generationer och därför ofta orkar och vill fortsätta att arbeta. En annan är att behovet av läkarinsatser har ökat och bristsituationer har uppstått inom många områden. I dag är därför pensions­åldern för läkare flytande, och vårdavtal och anslutning till Försäkringskassan kan komma till stånd upp till 70 års ­ålder i stället för tidigare 65-årsgräns.
I samband med namnbytet och nya stadgar diskuterades i SÄL:s styrelse bland annat ordet »äldre«, som formellt är en komparativform som borde betyda »mer än gammal«.
• Borde ordet äldre bytas ut mot något som speglar en högre grad av akti­vitet (senior, erfaren) eller som är mer neutralt (någon föreslog »årsrik«)?
• Är äldre ett ord som 60–65-åriga läkare för egen del skyr som pesten och värjer sig emot?
Möjligen är det på det viset. Det skulle kunna förklara att intresset för att gå in i en »pensionärsförening« som SÄL verkar ha minskat något på senare år. Sedan många år får alla läkare när de fyller 65 år ett brev där de inbjuds att gå med i föreningen, oavsett om de avser att lämna sitt yrkesliv eller tänker fortsätta ytterligare ett antal år.
För att kunna vara med i SÄL måste man stanna kvar i ­Läkarförbundet, eftersom SÄL är en delförening inom förbundet. Vår uppfattning är att läkare ska fortsätta i förbundet men vid 65 års ­ålder övergå i »SÄL-form«.
Ett intressant och givande läkarliv fortsätter då med ­eller utan yrkesarbete, med tredagarsmöten vår och höst (dit också partner bjuds in) med fortbildningsföredrag, fackliga, kulturella och ­sociala aktiviteter, resor i hela världen tillsammans med likasinnade, samt en medlemstidning som i fyra nummer/år speglar de äldre läkarnas verklighet fackligt och kulturellt, och givetvis hemsidan.
SÄL vill värna om uttrycket »äldre läkare« som något ­positivt. Vi jämför gärna med uttrycket »äldre kollega«, som i allmänhet är starkt positivt värdeladdat och står för kunskap och ­erfarenhet, någon som med glädje ställer sig till yngre kollegors förfogande, särskilt i situationer där den yngre kollegan känner ­osäkerhet och behöver stöd.
Äldre läkare, som är en stor och viktig grupp i samhället, bör vara en stark fackligt och socialt engagerad grupp inom Läkarförbundets ramar och de bör representeras av SÄL, med cirka 2 500 anslutna läkare och mottot »Läkare är du livet ut«. En äldre läkare är i våra ögon inte en gammal läkare, utan en aktiv senior kollega med erfarenheter och kunskaper som ofta kan ställas i samhällets tjänst.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.