Gunnar Olofssons inlägg i LT 41/2012 (sidorna 1837-8) om israeliska läkares inblandning i tortyr avspeglar en utbredd attityd inom svensk opinion. Det finns också en motbild [1, 2].
En jämförelse med svensk kriminalvård skulle ge en bättre balans åt Olofssons framställning. Hur ofta förekommer ögonbindlar, handfängsel, fysisk och psykisk påverkan i svensk kriminalvård? Och hur nödvändiga är sådana åtgärder i olika situationer? Stenkastning, i synnerhet med slunga, är ett livsfarligt tilltag (jfr 1 Samuelsboken 17:49).
I dag är Israel den enda demokratiska staten i regionen. Därtill är det den enda stat i regionen, där etniska och religiösa minoriteter ostörda får praktisera sin kultur och religion. I Sverige finns i varje fall kraftfulla yttringar mot manlig omskärelse och rituell slakt hos en del av våra minoriteter.
Framför allt tror jag att vårt fredsarbete i Mellanöstern måste börja med att vi lyssnar till båda sidorna och uppmuntrar de ansatser till fredlig utveckling som trots allt finns [1, 2].
Referenser
1. Cohn FT. Sverige och sionismen – utrikespolitiska bedömningar ifrågasatta! [recension]! Rondellen 2012;32. URL: http://www.rondellen.net/evaluation32_swe.htm
2. Göndör E. Muslimska kvinnor i Israel. Religionens roll i vardagslivets förflyttningar (doktorsavhandling). Lund Studies in History of Religions, vol 30. Centre for Theology and Religious Studies, Lund University; 2012.
