Författaren och Nobelpristagaren Tomas Tranströmer samlade som barn insekter under sommarloven på Runmarö i Stockholms skärgård. Insektssamlingen, som förvarats på en vind, lånades av biologen och författaren Fredrik Sjöberg som förtecknade arterna och gav ut skriften »Tranströmerska insektssamlingen från Runmarö« [1] 2011. En skalbagge i samlingen är den gula jätteknäpparen (Stenagostus rufus) – numera en raritet.
Sjöberg skriver att den gula jätteknäpparen fångades redan på 1870-talet i Lännersta på Värmdö av Oskar Theodor Sandahl. I sin bok gör Sjöberg en entusiastisk liten utvikning om denne mångsidige man. Denna entusiasm fick mig att leta reda på mer om Sandahl, hans liv och verk.
Jag fann i detta letande en aktuell bok, »Den egyptiska akacians långa dvala. Om vetenskapsmannen Oskar Sandahl och hans resa till Egypten 1856« [2], skriven av agronomen och doktorn i genetik och växtförädling Matti Wiking Leino. Förutom om Sandahls resa till Egypten 1856 och de frösamlingar som där insamlades ger boken värdefulla inblickar i denne innovative forskares och läkares liv och gärning.
Oskar Theodor Sandahl föddes 1829 på gården Hanaskede, nära Axvall i Västergötland. Pappan var hovrättskommissarie. Efter att ha genomgått Skara trivialskola och gymnasium blev Oskar Sandahl student i Uppsala 1847 och mediko-filosofie kandidat 1849. Sina studier fortsatte han vid Karolinska institutet och blev där 1854 kirurgie magister.
Avhandlingen »Om verkningarne af förtätad luft på den menskliga organismen« försvarade han 1862 och promoverades i Lund till medicine doktor året därpå. 1863 blev han adjunkt vid Karolinska institutet och 1865 lärare vid Farmaceutiska institutet samt vid Högre lärarinneseminariet och Statens normalskola för flickor. 1873 utnämndes han till e o professor i farmakologi vid Karolinska institutet [3].
I början av 1850-talet tjänstgjorde Oskar Sandahl under ett par år som bataljonsläkare vid Skaraborgs regemente, sedan var han koleraläkare och därefter fattigläkare på Kungsholmen i Stockholm. Han hade dock en vacklande hälsa och hade ådragit sig allvarliga luftrörsproblem. Då koleran åter bröt ut 1855 fick därför pappan honom att avsäga sig uppdraget som fattigläkare [2].
Oskar Sandahl blev sedermera en av huvudstadens förnämsta och mest anlitade praktiker; han skyndade utan dröjsmål till sjukbädden så snart en sjuk påkallade hans hjälp [4].
1854 gifte sig Oskar Sandahl med den några år yngre Jenny. I äktenskapet föddes två flickor. Paret fick också en son som var sjuklig och dog knappt två år gammal 1861. Familjen bodde på 1850-talet på Hantverkargatan, flyttade sedan till Klara Västra Kyrkogata och på 1860-talet vidare till Klara Strandgata (i dag Vasagatan). De två flickorna undervisades i hemmet bland annat av en ung August Strindberg [2].
Sandahl hade under några år i mitten på 1850-talet varit lärare på Svenska trädgårdsföreningens elevskola. Även sedan han slutat undervisa vid denna skola förblev han en hängiven odlare. Han förvärvade i slutet på 1850-talet ett sommarnöje, Plommonbacken, på Blockhusudden på Djurgården. 1877 skaffade sig familjen ett nytt lantställe vid Baggensstäket på Värmdö. På båda dessa sommarnöjen fanns imponerande trädgårdsodlingar.
För att kurera sin hälsa – hälsoresor till den torra och varma egyptiska luften var vid denna tid populära bland lungsjuka västerlänningar – men också för att besöka vetenskapsmän och samla naturalier reste Oskar Sandahl tillsammans med hustrun Jenny och deras ettåriga dotter Anna till Egypten i september 1856. Resan finns detaljerat beskriven i Leinos bok [2]. Familjen färdades med båt över Medelhavet och anlände till Alexandria där de stannade några dagar. Sedan fortsatte de med järnväg till Kairo. Oskar Sandahl hade med sig glasrör och burkar från Kungliga Vetenskapsakademien. Sannolikt var det i Esbekieh trädgård i Kairo som han fyllde glasburkar med frön från akacieträden – burkar som öppnades 151 år senare. Oskar Sandahl hyrde ett segelfartyg som med besättning förde familjen på en segling på Nilen. Växter och insekter samlades in. En liten skinnbagge, som fastnade i håven, kom så småningom att bära hans efternamn – Captosoma sandahli. Först i juni 1857 anlände familjen till Stockholm igen.

Under 1857–1858 gjorde Oskar Sandahl återigen, nu tillsammans med adjunkten Otto Christian Lovén vid Karolinska institutet, en resa till Egypten. Denna resa hade ett tydligt vetenskapligt syfte. Besök gjordes på apotek, hos läkemedelsgrossister och drogsamlare.
Under resan från Egypten hade Sandahl i Montpellier i södra Frankrike studerat en anläggning för behandling av bröstsjuka patienter med »bad i förtätad luft« – ett slags tryckkammare. Han uppförde sedan en sådan anläggning – den mediko-pneumatiska anstalten på Klara Strandgata. I oktober 1860 började denna anstalt, som kom att kallas för Sandahls klockor, att dagligen ta emot patienter. Ett bad i klockorna tog mellan en och två timmar. Lufttrycket höjdes försiktigt under 20–30 minuter varefter det vid badets slut lika långsamt sänktes. Alla slags luftrörsproblem, bronkit, astma, kikhosta, tuberkulos med mera, behandlades. Under de första åren gavs cirka 2 700 behandlingar, varav Sandahl beskrev 272 i sin ovan nämnda avhandling. Då han själv drabbades av heshet, hosta, sveda i lungorna och spottade blod på morgnarna genomgick han två tvåtimmarsbad och besvären försvann temporärt.
Trots att anstalten erhöll statsanslag från 1863 gick den med förlust och när statsanslaget upphörde 1873 fick den lov att stängas [2].
Övertrycksbehandling används fortfarande. Vid hyperbar oxygenbehandling (HBO) ges 100 procent syrgas under förhöjt tryck i en tryckkammare vid bland annat dykolyckor, rökgasförgiftningar och svåra infektioner [5].
Då Sandahls besvär med hosta och blodspottningar sedan ständigt återkom drack han under 1860- och 1870-talen brunn på olika kurorter, främst Karlsbad i nuvarande nordvästra Tjeckien [2].
Oskar Sandahl var en föreningsmänniska. Han satt i olika styrelser bland annat var han ordförande i Svenska Läkaresällskapet 1869–70 [3].
Han var med och grundade Entomologiska föreningen 1879 och fram till sin död fungerade han som dess ordförande. Han lyckades också skaffa finansierig till medlemstidningen Entomologisk tidskrift, som utkommer än i dag [2].
Sandahl var inom många områden en flitig skribent. Han författade en skrift om opium samt andra smärtstillande och sömngivande medel ur växtriket [6]. I »Nordisk familjeboks« 1800-talsutgåva skrev han många artiklar inom sina specialområden [3]. Ett läsvärt avsnitt handlar om hasch. En mening lyder: »Vanligen inträder en höjning af kraften hos alla själsförmögenheter och derjemte merendels en mycket glad stämning, betydlig skrattlust och ofta obetvingliga utbrott af skallande skratt, ofta utan bestämd orsak, men ibland föranledda genom synen af bisarra bilder och karrikaturer.« I dag skulle Sandahls skrivningar om hasch nog betecknas som gans­ka drogliberala.
Vintern 1894 insjuknade han i influensa och blev sängliggande i flera månader. Efter viss förbättring förvärrades sjukdomen på försommaren och han åkte då till Ronneby för att dricka brunn. Han var dock så sjuk att han fick skickas hem. Den 22 juni 1894 avled han 64 år gammal i sitt sommarhem vid Baggensstäket [2].
Oskar Sandahl var en mångsidig, kunskapsrik läkare och vetenskapsman. Han beskrivs i »Nordisk familjebok« som en anspråkslös, vänsäll och uppoffrande man, som var outtröttligt verksam [7].

Matti Wiking Leino påbörjade 2007 forskningsprojektet »Historiskt växtmaterial« vid Nordiska museet. Sandahls glasburkar med frön från Egypten öppnades 2008 för första gången efter drygt 151 år. Leino beskriver hur han blandade till särskilda näringslösningar för att få fröerna att gro. Några fröer grodde, planterades om i krukor och flyttades till orangeriet på Nordiska museets gård Julita. En planta av doftakacia klarade sig och var efter två år över fyra decimeter hög. Den som vill veta mer om att samla och bevara fröer rekommenderas att läsa Leinos bok [2].

Oskar Theodor Sandahl verkade i 1800-talets Stockholm. Hans forskarinsatser och resor återberättas i en aktuell bok [2].



Erkänd entomolog och flitig frösamlare. Oskar Theodor Sandahl hade många strängar på sin lyra. Ett par akaciefrön från hans samling började gro efter 151 år.