Vindkraftsbuller är inte ett infraljudsproblem

Håkan Enbom och Inga Malcus Enbom hävdar i Läkartidningen 32–33/2013 (sidorna 1388-9) att infraljud från vindkraftverk utgör en hälsorisk. På uppdrag av Naturvårdsverket granskade vi år 2011 litteraturen på området och drog den motsatta slutsatsen [1-3]. Vi ger här en kort sammanfattning av våra argument.

Enboms och Malcus Enboms argumentation bygger på en artikel av Salt och Hullar [4], som hävdar att ohörbart infraljud kan vara hälsofarligt. Infraljud – ljud med frekvenser under 20 Hz – är hörbart vid mycket höga nivåer. Vi utsätts dock sällan för sådana nivåer, men däremot ständigt för ohörbart infraljud från omgivningen, vilket allmänt anses vara ofarligt för människors hälsa [5]. Salts och Hullars artikel handlar inte om vindkraft utan om hur innerörat påverkas av infraljud. Men de gör en koppling till vindkraft genom att hävda att 1) vindkraft genererar ohörbara men potentiellt skadliga infraljudsnivåer, och 2) vindkraftsbuller orsakar symtom som kan antas vara orsakade av infraljud.

Som stöd för det första påståendet refererar Salt och Hullar till tre akustiska studier. Två av dessa gäller mätningar direkt vid vindkraftverk [6, 7]. Mätvärdena är därför inte relevanta för exponering invid bostäder som befinner sig på flera hundra meters avstånd. Observera att infraljud, liksom alla ljud, avtar genom geometrisk spridning (6 dB per fördubblat avstånd från en punktkälla [8]). Den tredje akustiska studien redovisar mätningar utförda 800 meter från en holländsk vindkraftspark [9]. De uppmätta infraljudsnivåerna var 10–30 dB högre än andra mätresultat [10-14]. Tolkningen av den holländska studien försvåras av att mätningarna på 800 meters avstånd endast hade cirka 5 dB lägre infraljudsnivå än mätningar på 150 meters avstånd, trots att den geometriska spridningen av ljudenergin borde ge 13 dB lägre nivå.

I en studie från Australien såg man liknande resultat i vissa mätningar [13], det vill säga små skillnader i infraljudsnivåer på stort och litet avstånd från vindkraftsverken, vilket tyder på att andra infraljudskällor i omgivningen helt eller delvis påverkat mätningen. I den australiensiska studien genomfördes också mätningar i områden utan vindkraftverk, och där var infraljudsnivåerna inte lägre (ofta högre) än nivåer uppmätta i områden med vindkraftverk. Samma iakttagelse gjordes i en annan australisk studie, som konstaterade att infraljudsnivåer nära havet och nära en storstad (Adelaide, 1,2 miljoner invånare) var högre än nivåerna nära de undersökta vindkraftsparkerna [12].

Vindkraftverk tycks alltså inte generera högre infraljudsnivåer än många andra vanligt förekommande ljudkällor. Om denna infraljudsexponering är skadlig, som Salt & Hullar och Enbom & Enbom Malcus hävdar, borde symtomen vara mer allmänt förekommande; det bor ju fler människor längs kuster och i storstäder än kring vindkraftverk. (Akustikern Gunnar Lundmark gjorde samma påpekande i kommentarsfältet till Enbom och Enbom Malcus artikel.)

Enbom och Enbom Malcus nämner som särskilt skadligt vindkraftverkens »pulserande« och »rytmiskt pumpande« infraljud. Men vad menas med detta? Vindkraftsljud har en pulserande karaktär eftersom ljudnivån varierar rytmiskt över tid (amplitudmodulering), men detta ljud är inte ett infraljud, utan har sin energi i frekvenser över 200 Hz [15]. Vad vi vet saknas studier som hävdat att infraljud från vindkraftverk skulle vara amplitudmodulerat.

Den andra frågan gäller vindkraftsbullrets hälsopåverkan. Enbom och Malcus Enbom nämner depression, yrsel, tinnitus, ljudöverkänslighet och huvudvärk. Det finns dock inga studier som kopplat sådana symtom till nivån på vindkraftsbullret (än mindre till dess infraljudsinnehåll). En sammanställning av tre enkätstudier, med sammanlagt cirka 1 600 enkätsvar, visade ett konsistent ökande samband mellan ljudnivån på vindkraftsbuller och andelen bullerstörda boende [16]. Resultaten indikerade också ett samband med självrapporterad sömnstörning, även om detta endast kunde ses i två av de tre studierna. För övriga undersökta besvär, bland annat tinnitus, huvudvärk, onormal trötthet och stress, sågs inga konsistenta samband med buller [17]. Enbom och Malcus Enbom nämner inte dessa studier, men refererar till två betydligt mindre studier [18, 19], som inte kopplat enkätsvar till ljudnivåer, utan definierat exponering som boende kring vindkraftverk. Det är därför oklart om besvärsrapporterna i dessa studier var kopplade till själva bullret (och än mindre till dess infraljudsinnehåll) eller till andra aspekter av vindkraften, till exempel visuellt intrång i miljön.

För att sammanfatta: Det saknas belägg för att vindkraft genererar hälsovådliga nivåer av infraljud, och det saknas belägg för att vindkraftsbuller, oavsett frekvens, orsakar de påstådda symtomen. Det är däremot fullt klart att vindkraftsbuller upplevs som störande av många som bor nära vindkraftverk. Tillsammans med det visuella intrånget i en ofta tidigare idyllisk miljö uppfattas nyuppförda vindkraftverk av många som en allvarlig försämring av boendemiljön och därmed av livskvaliteten. En utbyggnad av vindkraften kommer att utsätta allt fler personer i befolkningen för detta. Är det värt det? Det är denna fråga som vi bör diskutera.