Justerade hazardkvoter med 95 procents konfidensintervall för sambandet mellan behandling mot erektil dysfunktion jämfört med ingen behandling för erektil dysfunktion hos 43 145 män med en första hjärtinfarkt. MACE innefattar hjärtinfarkt, hjärtsvikt och ballongvidning/kranskärlskirurgi.

Egenreferat. I tidigare studier har man funnit att erektil dysfunktion hos tidigare friska män är ett tidigt varningstecken för hjärt–kärlsjukdom. Däremot saknas det helt kunskap om vilken betydelse impotens har som riskmarkör hos män efter hjärtinfarkt.

I en nationell kohortstudie undersökte vi därför sambandet mellan behandling för erektil dysfunktion och överlevnad efter en första hjärtinfarkt. Det finns två typer av läkemedelbehandling mot erektil dysfunktion, dels så kallade fosfodiesteras-5-hämmare, dels alprostadil. Totalt inkluderades i studien 43 145 män med en genomsnittlig ålder av 64 (± 10) år och en första hjärtinfarkt under perioden 2007 till 2013 i Sverige. Information om patienter och läkemedelsbehandling hämtades från Socialstyrelsens patient- och läkemedelsregister.

Den förväntade förekomsten av erektil dysfunktion bland män i åldern 60–70 år är 30–40 procent, men behandling av erektil dysfunktion i vår studiepoulation var ovanlig och endast 7,1 procent av männen fick behandling. Under en genomsnittlig uppföljningstid på 3,3 år avled totalt 4 853 män, 11,8 procent av männen utan och 3,7 procent av männen med behandling mot erektil dysfunktion. Män med behandling hade 33 procent lägre risk för död och 40 procent lägre risk att bli inlagda för hjärtsvikt under uppföljningstiden jämfört med män utan behandling för erektil dysfuktion (justerade hazardkvoter [HR] 0,67; 95 procents konfidensintervall [95KI] 0,55–0,81, respektive 0,60; 95 KI 0,44–0,82). Det fanns ingen skillnad i risk för reinfarkt eller ballongvidgning/kranskärlskirurgi mellan grupperna (Figur 1). Sambandet mellan ökad överlevnad och minskad risk för hjärtsvikt sågs enbart för fosfodiesteras-5-hämmare och inte för alprostadil. Associationen verkade vara dosberoende, där gruppen med > 5 uttag hade 81 procent lägre risk att dö jämfört med män som behandlades med alprostadil (justerad HR 0,19; 95KI 0,08–0,45).

Fosfodiesteras-5-hämmarna utvecklades ursprungligen som läkemedel mot hjärt–kärlsjukdom, och det finns studier som visat på positiva effekter på hjärta och kärl av dessa läkemedel. Den riskminskning som vi fann i studien skulle kunna härröra från behandlingen med fosfodiesteras-5-hämmare, men en annan möjlig orsak är att de män som fick behandling mot impotens var mer aktiva och levde ett generellt sett hälsosammare liv.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Martin J Holzmann har erhållit arvoden från Pfizer och Actelion.