Den debattglada professorn i klinisk bakteriologi Agnes Wold har i medierna [1-3] förklarat att den gamla föreställningen att spädbarn ska ha en kost med lite salt är föråldrad och rent av farlig. Spädbarn har omogna njurar som förlorar salt och bör därför snarare få extra salt. Att Agnes Wold stödjer sig på »rapporter« från fikarum på barnsjukhus i Göteborg och Stockholm [1] är en minst sagt ovanlig studiemetod som också lett till felaktiga slutsatser.

Det är riktigt att njurarna hos fullgångna barn mognar först under det första dryga levnadsåret. Njurarnas »omogenhet« domineras av en starkt nedsatt filtrationskapacitet medan återresorptionen relativt sett är bättre utvecklad. Spädbarn har med andra ord en sorts njursvikt när de föds, vilket bland annat medför minskad förmåga att göra sig av med överskott av salt. Denna kunskap baseras på arbeten av svenska barnmedicinare [4].

Naturen tar hänsyn till spädbarns svårigheter med salt genom att mängden salt i bröstmjölken är mycket liten. Ett femkilosbarn som ammas får endast i sig cirka 0,2 gram salt per dygn via bröstmjölken. Barnen mår inte dåligt av det – tvärtom bättre.

Agnes Wold vänder sig också mot att mer salt anses orsaka förhöjt blodtryck hos spädbarn. En holländsk studie [5] visar att mindre salt sänker blodtrycket hos spädbarn på samma sätt som hos ungdomar och vuxna. Att mindre salt i kosten sänker blodtrycket hos alla i varierande grad beroende på individens saltkänslighet är ett av de hårda fakta som förs fram i debatten om salt och blodtryck [6]. Saltar man mycket kan man således förvänta sig att blodtrycket stiger. Även frågan om huruvida överskottssalt i unga år predisponerar för högt blodtryck senare i livet berörs av Agnes Wold. Äldre djurexperimentella studier fann belägg för detta och det är inte otänkbart att det gäller även för människor [5].

Allt som kan belysa uppkomsten av högt blodtryck är intressant. Fysiologen Björn Folkow menade att det beror på att de små blodkärlen förtjockas under livet, vilket kräver högre tryck för att få ut blodet till vävnaderna [7]. En samtida amerikansk fysiolog ansåg i stället att njurarnas saltutsöndringsförmåga spelar huvudrollen [8]. Forskare enades så småningom om att förtjockade blodkärl i njurarna är en betydande faktor som styr saltutsöndringsförmågan [9]. Den uppfattningen står sig än i dag och kan vara en viktig faktor om salt överkonsumeras i unga år.

Vår slutsats är att det saknas anledning att frångå tidigare uppfattning om att försiktighet med salt bör gälla under det första levnadsåret.