Åke Andrén-Sandberg har i en debattartikel i Läkartidningen 36/2013 (sidorna 1516-7) beskrivit situationen på akuten och föreslagit lösningar. Mina egna erfarenheter som primärjour under 40 år på akutmottagningar och jourcentraler är desamma som dem Åke beskriver.
Liksom Åke tror jag att den vård som ges på akutmottagningar ofta är både onödig, kostsam och ibland felaktig då akutmottagningarna aldrig varit avsedda för många av de patienter som i dag söker där.
Varför patienterna söker på akuten kan man däremot ha olika uppfattning om. Förvisso blir en del patienter hänvisade dit från andra vårdgivare, men i Jönköpings län, där jag arbetat hela mitt yrkesverksamma liv, har många av de patienter som sedan bedöms vara på fel vårdnivå åkt direkt till akuten utan att ha varit i kontakt med sin vårdcentral.
För att hindra patienter utan akut sjukvårdsbehov från att komma till akuten har sjukvården använt ekonomiska styrmedel med höga avgifter helger och kvällar. Detta fungerar inte på engångsbesökare eller på patienter som inte betalar någon avgift alls, dvs en ganska stor andel av besökarna på akutmottagningarna.
Sorteringssystem över telefon fungerar bara om maskorna är lagom stora, om patienten och telefonmottagaren pratar bra svenska och om patienten är ärlig och objektiv i sin sjukdomsbeskrivning. Vill man som patient komma in för en undersökning och blir avvisad/hänvisad är man kanske mera benägen att nästa gång förstärka sina besvär så att man kommer in – och blir därmed undersökt på en onödigt hög nivå.
Remisskrav för alla som inte är ambulansfall skulle vara en möjlig lösning på akutens problem.
Har vi inom sjukvården något ansvar för denna utveckling eller är allt patientens fel?
I Jönköpings län, som i dag har tre akutmottagningar och tre jourcentraler, fanns för 20 år sedan ytterligare tre kvälls- och helgöppna jourcentraler med kopplade sjukstugeplatser. På dessa mottagningar hanterades utan svårighet sjuka som oftast färdigbehandlades samt åldringar som ibland lades in akut på vårdplatserna. Då något oundgängligt behov av akut sjukvård inte ansågs ansågs föreligga för dessa patientgrupper lades dessa jourcentraler ner, och patienterna hänvisades till egenvård eller kvarvarande akutverksamheter. Många av dessa patienter belastar numera akutmottagningarna.
Låt oss göra tankeexperimentet att vi i stället för att jobba inom sjukvården skulle jobba inom en servicenäring som handeln.
Handeln har under de senaste 40 åren kraftigt ökat sitt öppethållande under kvällar och helger för att anpassa sig till det faktum att kärnfamiljerna numera har två familjeförsörjare som inte enkelt kan komma ifrån vardagar kl 8–17. De enda kunder som handlar under kontorstid vardagar är pensionärer och övriga icke förvärvsarbetare. Inga affärer har bara en kassa öppen på helger och kvällar.
Sjukvården har under samma tid snarast minskat sitt öppethållande kvälls- och helgtid genom att »onödiga« jourcentraler stängts, och sjukvårdens mottagningar har numera sällan öppet ens fredagar.
Som kringresande i jourfrågor i mitt län har jag fått samstämmiga svar från både akutmottagningar och jourcentraler: »Patienterna är välkomna, men inte här och inte under obekväm tid«. Samma personer som svarar så ser helt annorlunda på saken när de själva drabbas av en fotledsstukning eller knäskada. De kan inte förstå att detta ska behöva vänta till nästkommande vardag om olyckan sker under helgen.
Om vi jobbade inom en servicesektor skulle våra mottagningar, både inom primärvården och specialistvården, vara öppna längre på vardagar samt delar av helgerna för patienter som önskar komma dessa tider. Givetvis måste då även stödstrukturer vara öppna motsvarande tider.
Men detta skulle väl generera kraftigt höjda sjukvårdskostnader, för att inte tala om fackliga protester?
Kanske det. Jag vet inte om någon har räknat på vad det skulle kosta att en vårdcentral eller mottagningslokal utnyttjas 80 i stället för 40 timmar, vilket kan göra att man bygger hälften så stora lokaler som planerat, eller hur detta kan avlasta akutmottagningarna.
Men detta är ju bara ett tankeexperiment – bättre är väl att uppfostra patienten!
