Sedan 1984 har staten och de landsting som har medicinska fakulteter slutit avtal om läkarutbildning och medicinsk forskning, så kallade ALF-avtal. Bakgrunden till avtalet är att staten är huvudman för universiteten och deras forskning och utbildning medan landstingen ansvarar för sjukvården.
Eftersom den kliniska forskningen och utbildningen huvudsakligen bedrivs i sjukvården förs statliga medel varje år över till berörda landsting. I år rör det sig om nästan 1,7 miljarder kronor för forskning och cirka en halv miljard för läkarutbildning. Nuvarande ALF-avtal är uppsagt och förhandlingar om ett nytt avtal pågår sedan en längre tid. En av statens förhandlare, Kjell Asplund, gick häromveckan ut med en svidande kritik av processen och sin uppdragsgivare Utbildningsdepartementet.
I en debattartikel i Dagens Medicin (nr 38/2013) anklagar Kjell Asplund departementets politiska ledning för bland annat en »förkvävande detaljstyrning« och »ständigt svajiga, ofta motsägelsefulla« instruktioner till förhandlarna. Asplund tillkännagav också att varken han eller den andra statliga förhandlaren Sigbritt Franke fått förlängt uppdrag. Detta trots att förhandlingarna är långt ifrån klara.
Det finns ett stort behov av långsiktighet i finansieringen av klinisk forskning, och vägen från centralt ALF-avtal till forskningsmedel hos den enskilda forskaren är lång. Eftersom det nuvarande avtalet löper ut i slutet av 2014 börjar det bli bråttom att komma överens om ett nytt. Läkarförbundet har i en utredning visat att forskningsmedlen i ALF-avtalet har urholkats med minst 300 miljoner sedan avtalets tillkomst, och anser det mycket angeläget att dessa medel nu tillförs i det nya avtalet.
Läkarförbundet anser att en större transparens än tidigare är nödvändig, både gällande hur ALF-medlen fördelas till respektive landsting och hur medlen används inom varje landsting. Det är inte rimligt att så stora summor fördelas utan att grunderna för fördelningen är kända och utan tydlig redovisning av hur resurserna har kommit till nytta.
En stark koppling mellan grundutbildning och forskning är nödvändig för att upprätthålla en hög kvalitet i utbildningen. Läkarförbundet anser därför att en väsentlig del av ALF-medlen för klinisk forskning bör fördelas till landstingen som ett grundanslag baserat på volymen i läkarutbildningen. En sådan koppling mellan grundutbildning och forskning skapar också goda förutsättningar för att rekrytera unga forskare.
Projektmedlen ska naturligtvis fördelas i öppen konkurrens och styras till de forskningsprojekt som håller högst kvalitet, men detta kan till stor del ske på regional nivå. En sådan decentraliserad konkurrens möjliggör nödvändiga strategiska satsningar samtidigt som den främjar kvalitet.
Läkarförbundet har bejakat den utbyggnad av läkarutbildningen som pågår, men har varit tydligt med att utbyggnaden inte får ske till priset av urholkade resurser och försämrad kvalitet. Resurserna för den kliniska utbildningen måste utökas i samma takt som antalet utbildningsplatser.
Örebro, som tidigare inte haft någon läkarutbildning, måste få tillgång till FoU-medel på samma villkor som övriga ALF-landsting. Detta förutsätter att staten skjuter till nya medel. Det är mycket oroväckande att det nu förefaller som om Utbildningsdepartementet svajar på denna punkt.
Läkarförbundets ordförande Marie Wedin och jag har skrivit till utbildningsminister Jan Björklund och framfört vår oro över de strandade förhandlingarna. Det är också märkligt att Läkarutbildningsutredningens slutbetänkande »För framtidens hälsa – en ny läkarutbildning«, som presenterade i våras, ännu inte har skickats ut på remiss. Läkarförbundet har ställt sig bakom huvuddragen i Läkarutbildningsutredningens förslag, och i vårt brev till utbildningsministern påtalar vi vikten av att utredningens snarast skickas på remiss.
Jag hoppas att utbildningsministern nu är beredd att visa att han menar allvar med allt vackert tal om satsningar på medicinsk forskning och utbildning. En konstruktiv hållning i de fortsatta ALF-förhandlingarna och en omgående remittering av Läkarutbildningsutredningen vore en bra början.
