Det ligger i människans natur att vilja se ett resultat av sitt arbete. Det finns en tillfredsställelse i att göra något och sedan se ett konkret resultat; en fungerade central infart, en välsydd anastomos, ett normaliserat blodtryck, en accepterad artikel eller ett friskt nyfött barn.
Med säkerhetsarbete förhåller det sig tvärtom, vare sig det gäller trafik, flyg, sjukvård eller något annat område: är vi duktiga ska inget hända. Resultatet av ett framgångsrikt säkerhetsarbete är att ett antal oönskade händelser, som utan säkerhetsarbetet skulle ha inträffat, nu inte inträffar. Vi vet att det svenska trafiksäkerhetsarbetet har varit och är framgångsrikt, men vi vet inte hur framgångsrikt eftersom vi inte vet vad som skulle kunnat ha inträffat.
När vi nu efter många års insatser äntligen börjar få fram data som visar att vi skadar färre patienter ska vi glädjas åt detta, men även intensifiera arbetet där det behövs och inom nya områden. Vi måste också inse att när effekten av säkerhetsarbete ska utvärderas krävs ett annorlunda sätt att tänka. När oönskade händelser inte sker kommer önskade händelser, som annars aldrig skulle ha skett, att ske. Människor kommer att mötas, resa, bli förälskade, sjunga i kör, läsa böcker, träffa barnbarn, vandra i fjällen eller göra något annat de tycker om. Och vi får acceptera att vi inte vet vem av våra patienter som kan göra detta, därför att vi inte skadade dem.
