Från sjunde och åttonde våningen kunde de se skadade människor ligga på gatan. Fem läkare och tre sjuksköterskor tog med sig akutväskorna och sprang åt olika håll på gatan, och började ta hand om skadade i ett område mellan Olof Palmes gata och Kungsgatan.
När de kom ner var räddningstjänsten på plats och hade påbörjat hjärt–lungräddning på de personer som var påkörda. Polisen hade spärrat av området längre ner på Drottninggatan.
– Vi kom dit strax före tre, och var de enda sjukvårdarna på plats. Ambulanserna kom ungefär samtidigt som vi. Vi såg människor som var livlösa och andra som verkade vara vid liv. Det var ett tiotal som hade någon typ av fysiska skador och ett antal som var chockade, berättar Joakim Nordahl för Läkartidningen.
– Många civila ställde upp, alla slöt upp, det var väldigt positivt. Samarbetet med räddningstjänst och polis flöt på väldigt bra, vi rapporterade till räddningsledaren, så vi gjorde väl precis så som man skulle.
Joakim Nordahl och kollegerna på Cityakuten är inte ovana vid att få rycka in, men något liknande detta har han inte varit med om förut.
– Vi ligger centralt och genom åren har det varit incidenter utanför byggnaden, så det finns behov av att ha akututrustning, men något sådant här har förstås inte hänt förut. Men om man har arbetat på en akutmottagning så har man fått en viss vana att ta hand om skadade.
Hur kändes det när det hände?
– Då tänkte jag ingenting, man stänger av känslorna och jobbar på. Reaktionen kommer efteråt. Framför allt blir man trött, det är ju en sorts urladdning som sker. Men jag mår bra, jag har inga problem personligen att hantera detta.
Personalen samlades på Cityakuten efteråt för en debriefing. Samtliga som deltog i insatsen på fredagen var på arbetet på måndagen.
– Vi har hörts under helgen också per telefon, och vi hade en samling nu på morgonen, berättar Joakim Nordahl.
Bilden på honom, mitt bland skadade på Drottninggatan, har spritts över världen.
– Jag har väl inga problem att hantera medierna direkt, men jag är en hyfsat återhållsam person i vanliga fall, så det har väl varit lite intensivt nu, säger han.
Hans kollega Edin de Bri, som också var på plats på Drottninggatan, hyllar såväl sjukvårdspersonalens som vanliga stockholmares sätt att hantera dådet.
– Det jag imponerades över var att det mitt i kaoset ändå fanns en struktur, en organisation. Jag upplevde det inte som att det var någon panik. Räddningspersonalen och polisen var fantastiska. Lugna, sansade och proffsiga. Man kände sig trygg, även om man senare förstod att det potentiellt sett var en ganska farlig plats, säger han i en kommentar till Läkartidningen.
– Sedan är jag imponerad över hur folk ställde upp. Det var kanske inte så självklart att småbarnsmammor som är sjuksköterskor skulle springa ut och hjälpa till. Och även civila runt omkring försökte hjälpa till så gott de kunde. Det var gripande, fortsätter han.
Tobias Perdahl, före detta medicinsk chef på akutkliniken vid Karolinska universitetssjukhuset, ger uttryck för samma känsla. Han befann sig några hundra meter från Drottninggatan i fredags eftermiddag, såg på Facebook att något hade hänt och erbjöd sig att rycka in och arbeta. Det var dock problem att ta sig till sjukhuset, eftersom all kommunal transport var inställd, berättar han för Metro.
Han bad en privatperson på gatan om skjuts till sjukhuset, där han arbetsledde ett team i fem timmar under katastrofläget.
– Vi var välbemannade väldigt fort. Jag vill ge en eloge till akutorganisationen och ledning på Karolinska, hur man på kort tid lyckades frigöra många vårdplatser för svårt sjuka så att det skulle finnas utrymme för dem som behövde hjälp. Men också att man utrymde akutmottagningen vid katastrofläge så snabbt så vi skulle kunna ta hand om ett större antal skadade.
Läs också:
