Egenreferat. Det är känt sedan tidigare att individer med diabetes har 2–5 gånger ökad risk för hjärt–kärlsjukdom och förtida död. I en nationell kohortstudie undersökte vi trenden för hjärt–kärlsjukdom och död bland individer med typ 1- respektive typ 2-diabetes jämfört med trenden i den allmänna befolkningen. Jämförelsen gäller perioden 1998 till 2014, och kontroller matchades utifrån kön, ålder och region. Studien baserades på data om drygt 2,9 miljoner individer, varav 37 000 med typ 1-diabetes och 460 000 med typ 2-diabetes.
Vi analyserade med Cox-regression hur risken för hjärt–kärlsjukdom och död utvecklats från 1998 till 2014. Analysen tillåter oss att ta höjd för olika förväxlingsfaktorer. Resultaten visar att förekomsten av hjärt–kärlsjukdom minskade hos såväl typ 1- och typ 2-diabetiker som i den allmänna befolkningen under tidsperioden. Hjärt–kärlsjukdom minskade med 43 procent mer (hazardkvot [HR] 1,43; 95 procents konfidensintervall [95KI] 1,25–1,62) hos individer med typ 1-diabetes jämfört med kontroller. För död noterades en signifikant minskning med 29 procent (HR 0,71; 95KI 0,66–0,78) hos individer med typ 1-diabetes. Det fanns ingen signifikant skillnad jämfört med den allmänna befolkningen.
Hos individer med typ 2-diabetes observerades 27 procent större minskning av hjärt–kärlsjukdom (HR 1,27; 95KI 1,22–1,32) jämfört med kontroller. Däremot noterades att matchade kontroller hade åtnjutit 13 procent större minskning för död (HR 0,87; 95KI 0,85–0,89) än individer med typ 2-diabetes. Dessa paradoxala epidemiologiska fynd har inte uppmärksammats tidigare vad gäller typ 1- och typ 2-diabetes.
De positiva trender som observerats beror troligtvis på förbättrad kardiovaskulär riskfaktorkontroll, implementering av diabetesteam, framsteg inom revaskularisering och högre frekvens av behandling med statiner och antihypertensiva läkemedel.
Sammanfattningsvis visar studien att förekomsten för hjärt–kärlsjukdom och död hos individer med diabetes i Sverige har minskat kraftigt mellan 1998 och 2014, men att fatala händelser har minskat mindre hos individer med typ 2-diabetes än i den allmänna befolkningen.
Studien har en stor betydelse för sjukvården eftersom vi kan dra lärdom av tidigare trender och planera framtida strategier för individer med diabetes och hjärt–kärlsjukdom. Ytterligare forskning om bakomliggande faktorer till trendens karaktär fordras.
