Medicin och sjukvård är ofta ämnen i debatter utanför vår egen sjukvårdsvärld. Det är inte konstigt med tanke på att alla människor berörs av hälsa och sjukdom. Vi läkare kan ha välgrundade åsikter som berikar dessa diskussioner. Jag tycker till och med att vi har en skyldighet att ta plats i debatter som annars skulle vilseleda människor. Till exempel ska vi inte låta vaccinmotståndare stå oemotsagda.
I vår digitaliserade vardag har emellertid samtalstonen hårdnat. Även om du formulerar dig aldrig så väl, kan dina ord om ett kontroversiellt ämne få eget liv på webben. Allt som publiceras kan ju kommenteras snabbt och anonymt och byggas in i oväntade sammanhang. Det är kul att bli »gillad«, men inte lika roligt att bli missförstådd eller att få 1 000 knivar i läsarkommentarer och e-brev.
För journalister har reaktioner från nätets bakgård blivit en vardagsfråga. Men vi läkare är ovana och vet inte hur man ska handskas med detta digitala dike av smörja. Ska man låta det rinna förbi? Hoppa i och »ta debatten«? Och ibland, polisanmäla »skiten«? Som kollegor till mig var tvungna att göra med delar av ett drev som blev alltför hotfullt.
I ett alltmer tvärsäkert och svartvitt samhälle behöver vi läkare komma till tals i det offentliga, utan att rädslan för motreaktioner filtrerar våra försök att nyansera debatter. Vi kan tänka och tala fritt. Och vi ska göra det.
