Varför har ni gjort studien?
Vi gjorde studien eftersom vi upplever att uppmärksamhet på risken för venös tromboembolism kan hjälpa många medicinpatienter och öka patientsäkerheten. Två av medförfattarna hade genomfört en liknande studie i Island.
Endast 12 procent av högriskpatienterna fick läkemedelsprofylax. Varför så få?
Jag tror att man fokuserar på de aktuella problem man står inför hos den enskilde patienten samtidigt som man inte fått med sig hur viktigt det är med tidig bedömning av risken för venös tromboembolism hos medicinpatienter. Jag upplever också att många inte heller har en tydlig ram för riskvärdering. Intresset för klarhet kring riskfaktorerna har varit stort i dialogen med mina kollegor.
Studien är gjord på Sahlgrenska i Göteborg. Har du någon uppfattning om läget i övriga landet?
Jag har inte sett någon sådan här studie från övriga Sverige, men rimligen har man på många ställen samma behov med tanke på att vi har en relativt likartad utbildning över landet. Dessutom har man världen över sett liknande resultat.
Internationellt får 40–60 procent profylax. Varför denna skillnad mot Sverige?
Det här är en liten studie som pekar på att vi, liksom övriga världen, har förbättringspotential. Resultaten skiljer sig stort mellan studier i övriga länder, från några få procent till över 80 procent.
Vad behöver göras för att förbättra trombosprofylaxen?
Det verkar som om kollegor på olika nivåer – från grundutbildningen och underläkaren på akuten till överläkaren på avdelningen eller konsulterna – behöver kunskap om detta. Dessutom är det värdefullt att ta fram nationella riktlinjer eller lokala pm.
