Enligt Läkarförbundets ordförande Heidi Stensmyren finns ingen motsättning mellan vinst och kvalitet i hälso- och sjukvården [1]. Det är ett häpnadsväckande uttalande i turbulensen kring Ilmar Reepalus utredning om vinster i välfärden. Även om Heidi Stensmyren i intervjutexten garderar sig med ordet »nödvändigtvis« saknar hennes uttalande evidens.

Då en stor majoritet av svenska folket i upprepade undersökningar kritiserat att skattebetalarnas pengar dräneras från verksamheten till börsbolag och skatteparadis borde förbundets kommentar till utredningen ha börjat med hur man ser på det moraliska problemet. Hur många miljarder ska få försvinna till aktieägare i stället för att täcka de stora vård- och omsorgsbehoven?

En andra uppgift för Läkarförbundets företrädare är att redovisa evidensen vad gäller resultat för vinst- och »not-for-profit«-system. I Sverige finns få studier som i jämförelser korrigerat för de olika populationer som söker sig till privat respektive offentligt driven vård. När så sker blir resultaten vad gällande exempelvis bemötande inte till privat vårds fördel [2]. Selektionen påverkar uppenbart också de medicinska resultaten, vilket framgår av en rapport från Vårdanalys [3]. Internationellt finns emellertid en omfattande litteratur.

Professor Inge Axelsson är den som i debatten bäst lyft fram vad man faktiskt vet. Utifrån evidensbaserade principer blir slutsatsen att vinstkrav försämrar och fördyrar vården [4]. Han redovisar i en artikel – förvisso med problematiken att rangordna – att mätningar av kvalitet, inklusive utfallet av dödlighet bland patienter med vanliga sjukdomar, vid 29 sjukhus i USA toppas av icke vinstdrivna sjukhus [5].

Jag trodde att Läkarförbundet nyktrat till [6] då det uppenbarats att dess vurm för privatisering, New public management, beställarsystem och ideér från industrins ledarskapsfilosofier resulterat i en avprofessionaliserad ekonomistyrd vård i konflikt med grundläggande läkaretiska principer.

Man kan naturligtvis kritisera att Ilmar Reepalus utredning bäddar för manipulationer i den ekonomiska redovisningen och att vinster kan föras över till andra poster så att privata vårdägare även fortsättningsvis kan berika sig. Men att den skulle innebära att privat vård riskerar att försvinna, människors valmöjligheter upphöra och att förslaget är en tvångssocialisering är politiskt nonsens som Läkarförbundet inte bör underblåsa.

Tvärtom borde förbundet uppmärksamma att Ilmar Reepalu är en av de första i den politiska sfären som förstått hur svårt det är att värdera kvalitet i vården. Utredarens insikt, att kvalitet är en inomprofessionell verksamhet som grundas på samhällets tillit till dem som gör jobbet och att samhället måste komma bort från detaljstyrning och landstingsbyråkrati, borde glädja Läkarförbundet, som i alla fall låtit påskina att man förstått de skadliga effekterna av senare årtiondens industriella kontroll av läkarkåren.

För det är ju det den borgerliga oppositionen föreslår som alternativ till vinstbegränsningar: en förstärkning av den kontrollapparat över läkarkåren, som redan visat sitt misslyckande. 

Läs repliken:
Förslaget slår undan benen på mindre och mellanstora vårdföretag

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.