Utredningen har letts av Tandvårds- och läkemedelsförmånsverkets generaldirektör Sofia Wallström. Foto: Jann Lipka
Uppdraget har varit att ge förslag till hur vården i högre grad ska basera sina beslut på bästa tillgängliga kunskap och därmed bli mer jämlik. För trots att det finns en riklig flora av aktörer som utarbetar kunskapsdokument och riktlinjer för bästa vård och behandling, kvarstår skillnader i praxis och utfall inom och mellan landsting som inte kan motiveras.
Förslagen från utredningen, som letts av Tandvårds- och läkemedelsförmånsverkets generaldirektör Sofia Wallström, bygger på att det är landstingen som har huvudansvaret för vården. Så länge de har det bör de också ha ansvar för kunskapsstyrningen, enligt utredningen, som därför föreslår att det skrivs in i hälso- och sjukvårdslagen att huvudmännen och verksamhetscheferna har ansvar för att skapa förutsättningar för att personalen kan ge vård i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Samtidigt vill man att landstingen och kommunerna ska vara skyldiga att samverka med varandra när det gäller kunskapsstyrning.
Vidare föreslås att läkemedelskommittéerna avskaffas och att man i stället inför vårdkommittéer vars uppdrag omfattar all vård. Kommittéerna ska verka för en kunskapsbaserad och jämlik vård och att vårdens resultat följs upp.
Samtidigt föreslås att staten ska detaljstyra mindre och i stället ta ett mer övergripande ansvar. Socialstyrelsen föreslås få en särställning bland myndigheterna gällande kunskapsstyrningen inom vården.
Ett annat förslag är att inrätta en nationell kunskapstjänst för att skapa förutsättningar för vårdprofessionerna att enkelt få tillgång till kunskapsstöd och kostnadsfritt ta del av vetenskapliga artiklar.
Ett förslag som utredningen ratar är att Socialstyrelsens nationella riktlinjer ska vara bindande. Det ingick i uppdraget att överväga en sådan reglering, men enligt utredningen finns det en rad nackdelar med detta, bland annat att det skulle signalera en brist på tillit till vårdens professioner. Det är också enligt utredningen lämpligt att de som betalar för vården – landstingen och kommunerna – också råder över kunskapsstyrningen.
Utredningens förslag bygger på att det är landstingen som har huvudansvaret för vården. Om de föreslagna åtgärderna inte får effekt måste staten enligt utredningen överväga en annan ansvarsfördelning.
Hela utredningen finns att ta del av här.
Utredningens förslag i korthet
- Det förtydligas i hälso- och sjukvårdslagen att huvudmän och verksamhetschefer har ansvar att skapa förutsättningar för att personalen kan arbeta enligt vetenskap och beprövad erfarenhet.
- Landstingen blir skyldiga att samverka nationellt om kunskapsstyrning, och kommunerna inom varje landsting blir skyldiga att samverka med varandra och med landstinget om kunskapsstyrning.
- Läkemedelskommittéerna ersätts med vårdkommittéer som ska verka för att all vård ska vara kunskapsbaserad och jämlik samt att vårdens resultat följs upp.
- Regeringen och landstingen inrättar ett samråd för att kunna komma överens om insatser där vården inte är tillräckligt kunskapsbaserad och jämlik.
- En nationell kunskapstjänst inrättas där vårdprofessionerna enkelt kan få tillgång till kunskapsstöd och vetenskapliga artiklar.
- Socialstyrelsen får en särställning när det gäller kunskapsstyrningen av vården. Myndigheten får bland annat huvudansvar för att stödja huvudmännen i frågor som syftar till att utveckla och använda kunskapsstöd genom ökad digitalisering.
- De nationella riktlinjerna från Socialstyrelsen renodlas till att bli förslag till beslutsfattare.
