Patienten led av Crohns sjukdom och hade fått tjocktarmen bortopererad och i stället en stomi från tunntarmen anlagd. Några stygn hade gått upp efter operationen och patienten hade sedan dess haft läckage från operationsområdet. När patienten kom till länsdelssjukhuset hade ett hål i huden under stomin uppstått och brunt innehåll läckte ut genom bandaget.
Patienten ville bli skickad till specialistklinik, men kirurgen på länsdelssjukhuset beslutade att operera patienten själv. Man upptäckte flera perforationer av tunntarmen, och en resektion av tarmen gjordes.
En vecka efter operationen försämrades patienten med buksmärtor, uppdriven tyst buk samt läckage och flöde i dränaget av mörkbrun vätska. Patienten kunde inte tillgodogöra sig näring. Trots detta avvaktade man och först efter 42 dagar överfördes patienten till specialister på annat sjukhus. Där opererades patienten igen och man fann två hål på tarmen nära stomin.
IVO konstaterar att när patienten kom till länsdelssjukhuset fanns det misstanke om bukhinneinflammation med tarmperforation. Med tanke på att patienten stod på höga doser kortison, vilket kan maskera bukhinneinflammation, smärtor och allmänt kroppsligt svar, var beslutet om akut handläggning troligtvis korrekt, enligt IVO.
Däremot är IVO kritisk till att kirurgen valde att utföra operationen ensam och att han inte remitterade patienten vidare direkt till högspecialiserad vård. IVO påpekar att komplicerad Crohns sjukdom med perforationsmisstanke är ett komplext tillstånd som kräver hög kompetens och erfarenhet av avancerad kirurgi på inflammatorisk tarmsjukdom för att bedöma operationsindikation, genomföra operation och bedöma fortsatt handläggning. Det är dessutom en fördel att vara två erfarna kirurger för att kunna ta gemensamma beslut om handläggningen.
Inte heller den fortsatta handläggningen efter operationen var optimal, anser IVO. När man konstaterade mörkbrunt innehåll i dränen, vilket talade för tarmskada, skulle man ha överfört patienten till specialistvård i stället för att avvakta.
