Patienten, en ung man, hade påträffats skadad i ett parkeringshus och förts till akutmottagning. Den ansvarige läkaren konstaterade att mannen var kraftigt alkoholpåverkad, vilket bedömdes vara orsaken till den sänkta medvetandegraden.
Alkoholpåverkan gjorde det enligt läkaren svårt att bedöma den kliniska statusen. Att patienten inte mindes något gjorde tillsammans med den låga åldern att läkaren avstod från datortomografi av hjärnan. På grund av berusningen var också de knäskador mannen hade svårbedömda enligt läkaren, varför man avstod från röntgen.
Patienten skickades hem med information om hjärnskakning. Efter tolv timmar kom patienten tillbaka, försämrad. Han diagnostiserades med bruten nackkota, hjärnblödning och knäskada.
Vårdgivaren konstaterar att befintliga beslutsstöd för nack- och skalltrauma inte följdes och att hjärnskademarkör i blod (S100b) inte undersöktes. Enligt vårdgivaren visar händelsen hur svårt det kan vara att omhänderta traumapatienter som är alkoholpåverkade. Man har efter händelsen sett över riktlinjerna och införlivat dem i läkargruppen.
Inspektionen för vård och omsorg anser att läkarens handläggning inte var förenlig med patientsäkerhetslagens krav om en sakkunnig och omsorgsfull vård som överensstämmer med vetenskap och beprövad erfarenhet.
