Hur har invasiv fosterterapi utvecklats hittills?
Utvecklingen har gått från experimentella till etablerade och evidensbaserade behandlingar; kunskap och kompetens har därmed ökat. Vi börjar få resultat av långtidsuppföljning av de fetalt opererade barnen, och den friska överlevnaden ökar. Möjlighet till fetala interventioner för fler diagnoser utvärderas i djurmodeller.
Vad är nu mest angeläget att utveckla?
Vi behöver genomföra mer och bättre långtidsuppföljning av barnen. Det finns ett stort behov av bättre minimalinvasiva instrument och tekniska metoder för perioperativ kartläggning av exempelvis kärlanastomoser i placenta. Metoder för att motverka för tidig hinnbristning efter fetoskopi skulle vara ett stort framsteg.
Finns någon etisk gräns för hur långt man kan gå?
En huvudprincip är att endast operera potentiellt letala eller svårt handikappande tillstånd, där riskerna med ingreppet – för både mor och foster – helt klart är mindre än riskerna om man inte intervenerar. Om det finns klara fördelar att vänta och operera barnet postnatalt är det att föredra.
Hur vägs den gravida kvinnans/föräldraparets synpunkter in i behandlingsbeslutet?
Det är alltid den gravida kvinnan som bestämmer. Beslutet är hennes, tillsammans med eventuell partner, efter noggrann information om diagnos, prognos, behandlingsmöjligheter och risker.
Varför har du själv intresserat dig för just fostermedicin?
Det är ett fält som utvecklas mycket och som innehåller många intressanta aspekter. Och genom förbättrad diagnostik, korrekt övervakning och handläggning och eventuellt fosterterapi kan vi påverka inte bara överlevnad utan också långtidshälsa.
