Valet att bli fackligt aktiv bottnar ofta i ett stort engagemang, visioner och strävan att förbättra såväl villkoren för yrkesgruppen som själva verksamheten. Det finns många likheter mellan rollen som chef och den som facklig ledare. Det kan medföra att den chef som inte är trygg i sin roll kan uppfatta en stark facklig part som ett hot, både mot möjligheterna att driva igenom sina beslut och mot sin auktoritet som chef. Detta har blivit alltmer tydligt då facket utöver att tillvarata medlemmarnas intressen också tvingats gripa in för att skydda patienternas intresse. Det kan ses som en konsekvens av arbetsgivares oförmåga att korrekt dimensionera sin verksamhet för att säkerställa en patientsäker vård. Därmed har facket kommit att bli alltmer sysselsatt med att granska verksamhetens sätt att fungera i stort.
Fackliga ledare har en tydlig vision om vad som ska uppnås, vill åstadkomma resultat och har mod att ställa krav. Konflikter uppstår oundvikligen, men den avgörande frågan är hur båda parter hanterar dem. Det kan vara svårt att skilja på sakfråga, roll och person. En viktig, men ofta obekväm roll, är att ifrågasätta arbetsgivarens sätt att organisera arbetet. Det skapar förutsättningar för innovation och för att kunna möta framtidens krav. Vi måste våga ställa kritiska frågor och inte ta färdiga lösningar för givna. Den kloka arbetsgivaren lyssnar på våra medlemmar, tar tillvara deras fackkunskaper och ser den ifrågasättande fackliga ledaren som en tillgång för verksamheten.
På vissa arbetsplatser kan det vara svårt att hitta medlemmar som är beredda att ta på sig ett fackligt uppdrag. Det kan bero på hög arbetsbelastning på arbetsplatsen eller negativ attityd från chefer, men utan förtroendevalda har personalen på en arbetsplats mycket liten möjlighet att påverka miljö- och arbetssituationen liksom verksamhetens utveckling. Det är i samspel med andra vi skapar politik, innovation och utveckling.
Det är viktigt att se helheten. Vissa engagerar sig fackligt, andra lägger all sin energi på forskning medan en tredje grupp medstadels vill arbeta kliniskt. Under ett yrkesliv ska det vara möjligt att gå in och ut ur rollerna. Det är så vi verkligen utvecklar yrket, vården och villkoren i hela hälso- och sjukvården – men även oss själva.
Arbetsbelastningen är hög inom det fackliga arbetet. Vare sig den förtroendevalda innehar sitt uppdrag på heltid, deltid eller fritid lägger vederbörande ner åtskilliga timmar på sitt fackliga uppdrag. Uppdraget är för många något av ett kall, och man tar ofta med sig jobbet hem. En stor del av det fackliga arbetet går ut på att läsa handlingar och gå på sammanträden. Mycket tid läggs på informella möten med samtal i korridorer, per telefon och via e-post. Det finns skäl att arbeta vidare med att underlätta för intresserade medlemmar att förena fackligt arbete med forskning och kliniskt arbete. Det måste bli tydligt vilken tid som sätts av och hur vi tränas in i rollen, vilken bekräftelse som ges och vilket stöd personen får för att se betydelsen av sitt arbete, och för att lyfta fram sitt fackliga arbete som en merit.
Samtidigt är det fackliga arbetet mycket tillfredsställande och utvecklande för individen. Man tränas i ledarskap, att hitta förhandlingslösningar och kompromisser. Känslan av att i kraft av sitt fackliga mandat kunna påverka skeenden i positiv riktning är tillfredsställande oavsett om det rör en enskild medlem eller verksamheten i stort.
Tack, alla ni som engagerar er fackligt. Jobbet innebär utmaningar och är roligt men många gånger också tufft. Tänk på att ni alla spelar en avgörande roll för framtidens sjukvård. Fackligt engagemang gör skillnad.
