I Läkartidningens reportage om den digitala vården (Läkartidningen 30–32/2017) lyfts sunda argument kring vikten av samverkan mellan digital och fysisk vård. Samtidigt illustreras den digitala vården genom bilder på mobiler som suger upp pengar – något som mycket tydligt symboliserar en debatt som präglats av fördomar snarare än fakta vad gäller den digitala vårdens kostnader och värden.

Kry har flyttat vården närmare patienten och hittat sätt att samordna resurser digitalt. För första gången någonsin har en patient som talar arabiska i Norrlands glesbygd samma tillgänglighet till primärvården som en svensktalande patient från centrala Stockholm. Detta är revolutionerande från ett patient- och jämlikhetsperspektiv, och en anledning till att digitala vårdalternativ snabbt har anammats av patienter runt om i landet.

Ett ökat användande medför naturligtvis en ökad kostnad, men låt oss sätta såväl ökningen av besök som kostnaden för dessa i sitt sammanhang. Under våren kom flera rapporter om skenande användande av digital vård. I mars 2017 genomfördes 13 000 digitala vårdbesök i Sverige [1]. Med samma volym året ut kommer dessa utgöra 0,4 procent av primärvårdens drygt 41,5 miljoner besök [2]. Att enskilda vårdcentraler anekdotiskt uppger att de inte sett en direkt avlastande effekt är därmed naturligt, givet att användandet är spritt över landet.

Bristande tillgänglighet har länge varit ett stort problem inom primärvården. Vårdalternativ som Kry har på kort tid drastiskt ökat tillgängligheten till vård på lika villkor. Ett alternativ till nya, digitala arbetssätt är att betala för resurser på plats som även hanterar de besök som skulle gå bra att genomföra på distans.

Under 2016 betalade landstingen 1,65 miljarder för inhyrd personal i primärvården [3]. Kostnaderna för de digitala vårdgivarna motsvarade förra året 2,4 procent av den kostnaden. Bakom kostnaden för digital vård är patienter som fått hjälp med något de annars hade sökt fysisk vård för. Av Kry:s patienter uppger 93 procent att de hade sökt fysisk vård om de inte använt Kry som direkt alternativ. 11 procent av våra patienter uppger att de hade sökt vård på akutmottagning som första alternativ före kontakt med 1177 eller vårdcentral.

Läkartidningen hävdar i sitt reportage att det är dyrare att dessa patienter använder Kry i stället för att söka fysisk vård, då ersättningen för besök enligt utsago är högre om de sker digitalt. Detta är en felaktig slutsats som grundar sig i en jämförelse mellan äpplen och päron.

Digitala vårdgivare ersätts endast per vårdbesök. För vårdcentraler är ersättningen för besök ofta mycket låg, därför att de i regel erhåller 80–99 procent av sin totala ersättning baserat på sina listade patienter – oavsett om patienten söker vård eller inte.

Att besöksersättningen i ett vårdvals prislista kan vara till exempel 50 kronor betyder alltså inte att detta är den totala ersättningen vårdcentralen får för att producera besöket, och kan därför inte jämföras med ersättningen för de digitala besöken. Produktionskostnaden för fysiska besök inom primärvården ligger i genomsnitt på 1 668 kronor per besök [4]. Sveriges Kommuner och landstings rekommendation innebär därmed en betydligt lägre ersättning för digital vård än fysisk, inte tvärtom. Ersättningen motsvarar cirka 30 procent av den för fysisk vård.

De som på allvar intresserar sig för effekterna av digitala vårdalternativ och deras möjlighet att komplettera och avlasta den fysiska vården bör agera för att fylla det forskningsunderskott som finns inom området. Där är vi på Kry mer än gärna med och bidrar. Den forskning som finns på området visar på besparingspotential i miljardbelopp årligen om digitala vårdalternativ premieras i vården.

Vill vi säkerställa en tillgänglig och jämlik vård i framtiden måste vården investera i, och konstruktivt arbeta för nya arbetssätt.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.