Avhandling. En person som drabbats av en hjärnskada kan få problem att utrycka sig och att förstå vad andra säger. Tidigare studier har visat att många läkare tycker att det är svårt att diagnostisera och informera personer med kommunikationsstörningar, samt att personer med någon typ av kommunikationsstörning oftare än andra blir felbehandlade i vården. För att patientgruppen ska få en fullgod personcentrerad vård behöver vårdpersonal ha kunskap om stödjande samtalsstrategier för att underlätta mötet.
I denna avhandling har undersköterskors, läkarstudenters och personer med tal- och språkstörningars erfarenheter av samtal i vård- och omsorgssituationer undersökts. Vidare har effekten av två metoder för att underlätta samtal utvärderats.
En av metoderna är en 2,5 timmar lång workshop med praktisk träning i stödjande samtalsstrategier för läkarstudenter. I denna studie deltog 69 läkarstudenter, 36 i en workshopgrupp och 33 i en referensgrupp, på läkarutbildningens termin 7. Alla studenter deltog i en föreläsning om kommunikationsstörningar. Workshopgruppen deltog dessutom i en interaktiv workshop.
Under workshopen fick studenterna information om olika kommunikationsstörningar, såg och diskuterade filmklipp från olika samtalssituationer i vården och tränade tillsammans med simulerade patienter (logopedstudenter). Studenterna övade på att på olika sätt stödja patientens förståelse och förmåga att uttrycka sig, till exempel genom att ställa tydliga frågor, ge patienterna mycket tid att uttrycka sig samt att använda hjälpmedel såsom bokstavstavlor och bildmaterial.
För att undersöka studenternas kunskap om kommunikationsstörningar och stödjande strategier fyllde samtliga i ett frågeformulär före och efter föreläsningen eller workshopen. Dessutom filmades samtal mellan 15 studenter och simulerade patienter före och efter workshopen.
Båda grupperna med studenter upplevde att de hade fått mer kunskap om kommunikationsstörningar, men endast studenterna i workshopgruppen kunde efter träning ge förslag på fler lämpliga stödjande samtalsstrategier. Vid analys av de videofilmade samtalen sågs även att studenterna använde nya stödjande strategier efter workshopen.
Då en relativt kort workshop visade på lovande resultat, kan detta motivera att ge fler studentgrupper samt yrkesverksamma inom vård och omsorg möjlighet till samma utbildning. Att kunna förstå och ge information till sina patienter är en grundförutsättning för en säker och personcentrerad vård. För att undersöka hur användandet av samtalsstrategier ser ut i klinik, hur samtalen upplevs av patienterna och långtidseffekter behövs vidare studier.
