Drönare med hjärtstartare. Foto: Andreas Claesson

Egenreferat. I Sverige rapporteras årligen ca 5 000 fall av plötsligt hjärtstopp utanför sjukhus, och 30-dagarsdödligheten är hög: 90 procent. Kort tid till hjärt–lungräddning och defibrillering med en hjärtstartare är avgörande för överlevnad, något som svårligen kan uppnås i områden med lång responstid för ambulans. Obemannade luftfarkoster, drönare, har visats ha stor potential för att transportera medicinteknisk utrustning såsom hjärtstartare. Vår hypotes är att drönare kan förkorta insatstider vid plötsliga hjärtstopp och därmed tjäna som ett komplement till utlarmning av ambulans, räddningstjänst och polis.

I en nyligen publicerad studie presenterar vi data från försök under tre dagar med flygningar med en specialanpassad drönare utrustad med hjärtstartare till 18 platser för konsekutivt inträffade historiska hjärtstopp mellan 2006 och 2013. En flygning gjordes till varje plats och platserna låg utom synhåll.

Anspänningstiden, från det att utlarmning skedde till dess att drönaren lyfte från marken, var i median 3 sekunder. Drönaren var i jämförelse med de historiska ambulansuppdragen framme först i 100 procent av fallen. Flygtiden i landsbygdsmiljö för drönaren var i median 5 minuter och 21 sekunder (interkvartilavstånd [IQR] 3.03–8.33) jämfört med körtiden 22.00 minuter (IQR 17.48–29.00) för ambulans, en tidsbesparing i responstid på 16 minuter och 39 sekunder från larm till ankomst.

Drönare som en möjlig leverantör av hjärtstartare har i vår studie visat lovande resultat och en stor potential när det gäller att rädda fler liv vid plötsliga hjärtstopp. Tekniken behöver ytterligare beforskas samt samordnas med bemannad luftfart. Ytterligare kunskap behövs kring interaktion med larmcentral och närstående på plats.

Resultaten av denna studie visar att responstiden vid ett livshotande tillstånd som plötsligt hjärtstopp kan vara möjlig att kraftigt förkorta med hjälp av drönare som placeras optimalt i landsbygd och skärgård.