Svensk sjukvård ska styras av hälso- och sjukvårdslagen, de etiska principer riksdagen fastställt och av yrkesetiska regler – för läkarnas del Läkarförbundets etiska regler.

Det är särskilt viktigt att de etiska riktlinjerna efterföljs och respekteras av sjukvårdens politiska och professionella ledare [1]. Läkare i ledningsfunktioner har ett speciellt ansvar, då de bör vara förebilder för underställda läkarkollegor och också bevaka politiska beslut ur ett medicinskt-etiskt perspektiv.  

Dagens marknadsorienterade systemskifte inom stora delar av sjukvården har inneburit ett hot mot rådande etiska principer. Företagsekonomisk lönsamhet överordnas allt oftare den etiska behovsprincip som utgör ett fundament för en god vård på lika villkor för hela befolkningen.

Detta är i ett kommersiellt perspektiv helt i enlighet med aktiebolagslagens krav att det övergripande målet för verksamheten är optimal vinst till ägarna. Inom den intäktsfinansierade offentligt drivna vården har lönsamhetstänkandet också kommit att dominera styrning och även vissa prioriteringar. Vårdpersonalen tvingas räkna »pinnar« och ta hänsyn till vilka patienter som är lönsamma respektive olönsamma. Denna marknadsorientering av den offentliga vården är helt i enlighet med de New Public Management-idéer som i allt högre grad präglar såväl primär- som sjukhusvården. 

Effekter av den etiska kursändringen begränsar möjligheterna för läkare och annan vårdpersonal att följa professionens och hälso- och sjukvårdslagens etiska kompass. Ur ett befolknings- och patientperspektiv leder det samtidigt till en vård på olika villkor.

Ansvaret för denna oetiska utveckling ligger i hög grad på politiska beslutsfattare och höga chefer inom vården. Trots det finns en tradition att främst diskutera etik ur ett professionellt medicinskt perspektiv.

I en nyutkommen rapport [2] av forskarna Erika Falkenström och Anna T Höglund konstateras att etik inte uppfattas »som en fråga för makthavarna« utan enbart »för de professionella yrkesgrupperna i vårdens praktik«. Forskarna har granskat nationella och lokala styrinstrument och intervjuat politiker, tjänstemän och vårdgivarnas högsta chefer inom hälso- och sjukvården i Stockholms läns landsting (SLL). De har även gjort mötesobservationer, de flesta i landstingsfullmäktige [2]. Sammanfattningsvis fann de att etik inom ledning och styrning av SLL hade en mycket svag ställning. Vårdens värdegrund föreföll inte att vara integrerad i budgetarbete, vid framtagning av reformer eller i samband med teckning av vårdavtal.

I en intervju i Läkartidningen [3] angav Erika Falkenström att »Det är ett väldigt fokus på kostnader och affärer. Även läkare som är höga chefer tenderar att flytta fokus från omsorgsetik till marknadstänkande. Instrumentella ekonomiska värden kommer före patientens väl«.

Dessa tendenser finns inom hela den offentligt finansierade välfärden. Två professorer i företagsekonomi varnade nyligen på DN Debatt [4] för denna utveckling. Sjukvården ska inte se patienter som kunder och inte heller styra verksamheterna enligt näringslivets modell, som ofta präglas av »enkelspåriga lösningar av komplexa problem«.

Det är nu hög tid att sätta fokus på om, och i vilken utsträckning, dagens vårdpolitik strider mot den etiska plattformen för all offentligt finansierad vård (fastställd av riksdagen 1997), det vill säga

  • människovärdesprincipen (vård på lika villor),
  • solidaritetsprincipen (den med störst behov ges företräde i vården), och
  • kostnadseffektivitetsprincipen, där kostnadsöverväganden görs först när de två första principerna använts.

Denna etiska granskning av den förda vårdpolitiken bör göras av den kriskommission vi tidigare förordat i Läkartidningen [5] – i nära samverkan med Statens medicinsk-etiska råd (Smer) och Svenska läkaresällskapets delegation för medicinsk etik.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.