Boken »Allt görs liksom baklänges« bygger på intervjuer som Jan Öhrming, senior professor i företagsekonomi vid Södertörns högskola, har gjort med ett stort antal personer.
Enligt Jan Öhrming handlar den om hur det gick till när besluten om vård, forskning och utbildning vid NKS fattades. Och framför allt om »NKS-projektets otillräckliga beslutsunderlag och de utdragna beslutsprocessernas konsekvenser för det regionala vårdsystemet«.
Vad är det nya med den här boken, jämfört med det som har kommit fram tidigare?
– Till skillnad från till exempel Fredrik Mellgrens och Henrik Ennarts bok – som riktar in sig på det ekonomiska och det så kallade OPS-avtalet – så intresserar jag mig för verksamhetsinnehållet. Vilken vård, forskning och utbildning ska bedrivas på sjukhuset och hur har man hanterat de frågorna? På så vis kompletterar de här böckerna varann.
Vad syftar titeln »Allt görs liksom baklänges« på?
– På att man inte har följt beprövad erfarenhet när man har byggt det här sjukhuset utan gjort allt i omvänd ordning. Man började inte med att grundligt utreda sjukvårdsbehoven i regionen och ta fram en gängse sjukvårdsplan. Den planen kom 2011. Man gjorde inte riktigt heller en funktionsutredning för att bestämma vilka verksamheter som skulle finnas i sjukhuset. Utan man gick ganska raskt på att projektera för att bygga sjukhuset, säger Jan Öhrming.
Vilka konsekvenser har det fått?
– Det har påverkat en massa frågeställningar och ställt till problem – och gör det fortfarande. Det är ju ganska kaotiskt i Stockholms hälso- och sjukvård för närvarande. Arbetet med verksamhetsinnehållet har påverkat en massa andra beslutsprocesser i det här landstinget. Investeringar, anskaffande av personal och så vidare, säger Jan Öhrming och fortsätter:
– Vid stora investeringar är det ganska normalt att det händer saker och att man får ta nya beslut längs vägen. Men jag menar att de kunde ha varit mindre komplexa och kostat mindre om man hade byggt det här sjukhuset efter beprövad erfarenhet.
Du tycker också att det har varit för lite fokus på människan och på vad som ger arbetsmotivation i vården?
– I fascinationen över det här märkliga huset har man lite grann glömt bort att det är människor och inte glas och betong och byggnader som gör vården. Det är ju grundläggande att folk trivs i en ny miljö för att vård, utbildning och forskning ska fungera, säger Jan Öhrming.
Han tillägger att han haft lite funderingar kring hur det ska bli med just trivseln på NKS.
– Men inflyttningen ska vara klar först 2018 så man får vara lite försiktig i sina slutsatser. Det kan ju visa sig att det blir riktigt bra på många sätt – men till mycket, mycket stora kostnader.
Hela boken »Allt görs liksom baklänges« kan laddas ner här.
Läs också:
Höga priser för ändringar och tillägg på NKS
Förre sjukhusdirektören på Karolinska: »Konsulterna körde sitt eget race«
Platsbrist på NKS – fler väggar flyttas
Inflytt på NKS trots fackliga protester
