Förra året reagerade de ansvariga på läkarprogrammet i Göteborg över att många färska läkarstudenter underkändes på sina tentor.
– Vi vaknade egentligen upp först då. Tidigare har vi tänkt att det varit något övergående. Men när vi började räkna upptäckte vi att det är sjunkande prestationer för varje år, säger Agneta Ekman, universitetslektor vid läkarprogrammet i Göteborg.
De ansvariga har undersökt resultaten sedan vårterminen 2010. Man har tittat på elevernas resultat efter omtentamina i tre tidiga kurser som hålls under termin 1 och 2. 2010 var det runt 90 procent godkända efter omtentan. De senaste åren har i vissa fall bara knappt 60 procent klarat sig – de hade dock färre tillfällen att tentera.
– Det har inte skett någon förändring i innehållet, det har inte blivit svårare eller mer kunskap att inhämta. Snarare tvärtom. Man har bland annat lagt in olika pedagogiska moment, lagt ut mer material på nätet och fler kontrollstationer i form av duggor.
Det är inte bara i Göteborg som man har reagerat. På samtliga läkarprogram, förutom i Lund, har man märkt att fler nya studenter har svårt att klara tentorna. Att läkarprogrammen har olika pedagogiska inriktningar, från mer traditionell undervisning till mer problembaserad, verkar inte spela någon roll.
– Att så många fastnar så tidigt i utbildningen är något nytt, säger Riitta Möller, programdirektör vid Karolinska institutet.
Enligt henne handlar det sällan om lathet. Snarare om att studenterna gör för mycket samtidigt – något som flera andra programansvariga också pekar ut som ett problem. En del studenter har barn, många har en väldigt aktiv fritid, en del jobbar vid sidan av studierna och vissa pluggar något annat samtidigt.
– Det är ofta de studenterna som fastnar. Det finns en sorts orolighet. Några är också osäkra på om de valt rätt. Vi har läkarstudenter som samtidigt läser på Handels och KTH.
Ann-Charlott Ericson, universitetslektor vid Linköpings universitet, beskriver det som en trend som pågått i runt tio år men eskalerat de senaste åren.
– Vi känner väldigt stark oro. Vi lärare försöker rannsaka oss och studenterna försöker rannsaka sig. På alla lärosäten är vi eniga om att vi inte kan sänka kraven, men vi förstår självklart studenternas frustration.
I höst sätter flera läkarprogram in åtgärder både för att stötta studenterna och för att försöka ta reda på varför de misslyckas. På några orter ska man intervjua studenterna.
– Har en student kommit in på en läkarutbildning finns ingen garanti att man ska komma igenom den, säger Hans Hjelmqvist, programansvarig vid Örebro universitet.
– Men läkarstudenterna ska känna att vi tar hundra procent ansvar och med hjälp av tidigare studenter och färska läkare ger allt stöd vi kan. Och jag är övertygad om att vi kan göra mer – utan att sänka kvaliteten.
På flera lärosäten har man rekryterat äldre studenter samt AT- och ST-läkare som studentstödjare och lagt in extra moment med studieteknik.
– Vi tror att de kanske når fram bättre till yngre studenter än vad våra lärare gör i början av studierna när allt är nytt, säger Hans Hjelmqvist.
I Umeå har man framför allt märkt att studenterna har problem med termin 2 och 3, och analyserar just nu detta. För att stärka lärandet har man nyligen ändrat kursupplägget. På Karolinska institutet funderar man på att dela upp termin 1, som i dag innehåller stora integrerade tentor, i mindre block. I Linköping, där basgruppshandledare har en central roll i utbildningen, uppmanar man handledarna att inta en mer aktiv roll och ställa fler följdfrågor till studenterna för att kontrollera att de nått en bra kunskapsnivå.
Teorierna om vad trenden beror på är många. Men ingen vet.
Agneta Ekman i Göteborg tror att det kan bero på en kombination av saker: Medelåldern bland studenterna har sjunkit och antagningspoängen har varit lägre de senaste åren. En annan förklaring kan finnas i övergången mellan gymnasieskolan och universitetsstudier.
– Sedan ska man inte bortse från att en hel del studenter har fuskat sig in genom högskoleprovet. Det kan vara ett större mörkertal än vi tror. Vi har inga belägg för det, men vi ser att det finns studenter som först har väldigt låga poäng och sedan skrivit 2,0 – och de klarar sig sämre.
I Linköping upplever man att studenterna har svårt att lösa mer komplexa problem och har en sämre kunskapsbas med sig från gymnasiet.
– När vi diskuterar med dem märker vi att de inte alltid har grundkunskaper att basera det vidare pluggandet på. Det kan handla om vanliga fysikaliska lagar och kunskaper i biokemi och kemi, säger Ann-Charlott Ericson.
En annan brist är att studenterna inte använder korrekt medicinsk terminologi, utan svarar på tentafrågor med vardagligt talspråk.
– Det är viktigt att de lägger sig på rätt språklig nivå. Det handlar om att lära sig att uttrycka sig så koncist som möjligt för att undvika missförstånd. Vi försöker informera om det.
Ytterligare en faktor som flera lyfter fram är den digitala utvecklingen. Dels upplever man att studenterna blir mer ofokuserade, dels att synen på kunskap har förändrats.
– Sedan den första smartphonen kom ser man på kunskap på ett annat sätt. Allt är så lättillgängligt. Men för att bygga sin kunskap på ny kunskap och integrera ny, måste man kunna saker i ryggmärgen – det räcker inte att tänka att man kan googla upp saker.
Läkarprogrammet i Lund är som sagt det enda undantaget. Där har man så kallade multipel choice-frågor på tentorna. Sedan ett år tillbaka är den modellen programövergripande. Men Christer Larsson, som är programansvarig, tror inte att det spelar någon roll för studenternas resultat.
– Man kan ju spekulera i om de andra börjar göra svårare och svårare tentor och vi gör lättare. Men jag tvivlar på det. Det är i alla fall ingen medveten strategi. Jag vet inte varför vi skiljer oss åt.
En konsekvens av att en växande grupp läkarstudenter inte klarar studierna kan på sikt bli att lärosätena får svårt att klara utbildningsuppdraget.
– Tidigare har nästan alla som varit antagna på termin 1 fått sin examen. Vi vet inte hur det blir framöver. Det är bekymmersamt på flera sätt. Det är inte bra ur samhällsekonomisk synpunkt och det är synd om studenterna som inte klarar sig och måste tänka om kring sin framtid, säger Agneta Ekman.
Flera läkarprogram har ett överintag till termin 1 och några täpper till luckorna som uppstår under utbildningen genom att ta in studenter under senare terminer. I Umeå har man gjort det länge. Linköping har för första gången på många år tagit in ett 20-tal studenter på termin 3 och 5 nu i höst. Majoriteten har tidigare gått ett läkarprogram i ett annat EU-land.
– Vi är tvungna att göra det av ekonomiska skäl, säger Ann-Charlotte Ericson.
På Karolinska institutet, KI, funderar man på att göra detsamma. I nuläget tacklar man den minskade genomströmningen med överintag. I höst har man antagit 170 studenter till 156 platser, men det är osäkert om det är tillräckligt. Nästa höst funderar KI därför på att höja intaget till 180 studenter.
Läs också:
AT-läkaren: »Jag förstår inte varför man måste ha kunskap på sådan detaljnivå«
