Det är nu snart två år sedan den så kallade Macchiarini-affären rullades upp. Allmänheten såväl som den medicinska professionen förfärades över hur svårt sjuka patienter ingått i etiskt tveksamma experiment och utsatts för långvarigt och svårt lidande.
Paolo Macchiarini bröt mot både etiska och juridiska regler. Plaststruparna var inte tillverkade enligt gällande bestämmelser (GMP), de var inte avsedda för insättning på människa, de hade inte genomgått mikrobiologisk kontroll och de var aldrig testade i djurexperiment. Man bröt mot både etikprövnings- och läkemedelslagen genom att inte inhämta godkännande för forskningen, och man ignorerade Helsingforsdeklarationen.
Eftersom plaströren inte genomgått djurexperimentell utvärdering fanns inga data som indikerade att implantaten kunde accepteras av kroppen. Det fanns däremot en massiv kunskapsbank som visade att plaster icke fungerar i en infekterad miljö. Luftstrupen är en sådan miljö. Den infektion som uppstår leder till avstötning av transplantatet. Ändå opererades dessa luftstrupar in på patienter. Det finns ett direkt orsakssamband mellan plaströren och de komplikationer – infektion, avstötningsreaktioner, fistelbildning, ärrvävnad med mera – som patienterna drabbades av.
Enligt åklagarna som lett den juridiska förundersökningen går det inte att visa med tillräcklig säkerhet att patienterna skulle kommit i en bättre situation med en annan metod, exempelvis palliativ behandling.
I den medicinska expertis som åklagarna anlitat kan det inte ha ingått några medlemmar från den jag själv representerar, det vill säga kirurger med god forskarutbildning inklusive djurexperimentell metodik. Jag tror inte att någon av mina kollegor ens skulle övervägt den här typen av operationer med helt otestat material.
Genom att man frångått etiska och juridiska regelverk har patienterna tillfogats allvarlig kroppsskada. Beslutet att operera visar att vederbörande kirurg saknar basal kunskap som förmedlas under forskar- och läkarutbildningen.
Det är en stor skandal att förundersökningen läggs ned. Den motivering som åklagarna hänvisar till är att undvika pudelns kärna. En nedlagd juridisk prövning sänder helt fel signaler. Juridiken går i otakt med medicinen. Förtroendet för svenskt rättsväsende är i mina ögon skakat i grunden.
Det är nu upp till patienternas efterlevande att fortsätta den juridiska processen. Skadeståndskraven bör rimligtvis bli höga. Det minsta man kan begära är att sjukhuset/institutet är behjälpligt och stöder de anhöriga i den processen.
