I våras överlämnade regeringens särskilda utredare, Stefan Lindgren, sin utredning »För framtidens hälsa – en ny läkarutbildning« till uppdragsgivaren, regeringen, som ännu inte har skickat ut förslaget på remiss. Förslaget innebär bland annat att grundutbildningen förlängs till sex år och får ett delvis förändrat innehåll, samt att läkarexamen resulterar i legitimation, med konsekvensen att allmäntjänstgöringen (AT) avskaffas. 

Det ingick inte i utredarens uppdrag att föreslå hur grundutbildningen ska länka in mot specialiseringstjänstgörning (ST), vilket gör det svårt att bedöma effekten på slutresultatet, som ju är den färdiga specialisten.

Utredningen är ambitiös och omfattande, och innehåller flera intressanta reflektioner över vilka behov framtidens vård ska möta och hur läkarrollen kan komma att behöva förändras. De aspekterna på utredningen förtjänar en egen diskussion. Som övergripande ST-studierektorer ligger vårt fokus främst på vad utredningens förslag skulle få för effekt på kompetensen hos dels de nylegitimerade läkare som ska in i ST-systemet, dels de specialister som kommer ut ur systemet.

Vi ser flera möjliga fördelar med utredningens förslag jämfört med dagens läkarutbildning, såsom:

• Läkarlegitimation från stora delar av EU kan jämställas, vilket skulle ge möjlighet att skapa en enhetlig introduktionstjänstgöring inför ST, anpassad både till läkare utbildade i Sverige och till läkare med utbildning från andra EU-/EES-länder

• Eventuellt 6–9 månader kortare väg till färdig specialist, om man antar att en eventuell introduktionstjänstgöring skulle komma att omfatta ca 12 månader i stället för dagens 18–21 månader under AT

• Ett vikariat mindre (det före AT) skulle kunna ge ytterligare 9 månader kortare väg till specialist under förutsättning att en eventuell introduktionstjänstgöring läggs i direkt anslutning till ST

• Problemet med långa, olegitimerade underläkarvikariat före AT skulle minska kraftigt, vilket skulle kunna gynna patientsäkerheten.

Det finns också ett antal möjliga nackdelar jämfört med i dag, såsom:

• För liten bredd i utbildningen på grund av färre och längre placeringar under grundutbildningen i kombination med borttagen AT

• Praktiska färdigheter som beslutsfattande och ledarskap försämras genom att tjänstgöring med verkligt ansvar under AT ersätts av teori och kortare praktik i en studentroll

• Brist på handledare och utbildningsplatser när det blir ytterligare en termin på grundutbildningen, vilket ger fler läkarstudenter.

Är förslaget bra eller dåligt? Utredaren själv skriver att »den nya strukturen och en samlad målbeskrivning […] bidrar till läkare som är bättre rustade inför sin fortsatta yrkeskarriär än med dagens utbildning«.

Om beskrivningen ovan gäller den nylegitimerade läkaren är slutsatsen inte helt övertygande. Praktiska färdigheter, till exempel beslutsfattande och ledarskap, kan rimligen inte bli bättre av att en längre tjänstgöring under verkligt yrkesansvar (AT) ersätts av teori och kortare praktik i en studentroll. Vår erfarenhet är att AT-läkaren efter något år mognat påtagligt när det gäller just dessa delar av yrkesrollen. Dessa färdigheter hos en nylegitimerad läkare, enligt utredningens förslag, riskerar därmed att ligga under dagens legitimationsnivå. Det är inte nödvändigtvis ett olösligt problem, men det behöver åtminstone benämnas för att kunna hanteras.

Den föreslagna läkarutbildningen kan landa väl, under förutsättning att den följs av en genomtänkt inlänkning till dagens ST i form av en bred och enhetlig introduktionstjänstgöring som tillsammans med ST förmår fylla gapet fram till färdig specialist. Införandet av en sådan konstruktion behöver dock ske välordnat och tydligt styrt på nationell nivå, för att undvika att man får en vild flora av varianter med olika grad av ändamålsenlighet hos olika huvudmän. Vi noterar att Läkarförbundet uppmärksammat behovet av att hantera ingången till ST och att man föreslagit en ny bastjänstgöring (BasT). 

För att ytterligare understryka vikten av nationell samordning och helhetssyn på området vill vi också lyfta fram att SKL (Sveriges Kommuner och landsting) kommit överens med landstingen och regionerna om att påtagligt utöka antalet AT-block nationellt, en expansion som redan pågår. Då den aktuella utredningen, tvärtom, föreslår AT:s avskaffande, blir det en väldigt osynkroniserad process.

Vi menar att Stefan Lindgrens utredning måste kompletteras med en ny utredning som ser över hela vägen från grundutbildning till färdig specialist, gärna med involvering av utredare med kunskap om och erfarenhet av de nuvarande AT- och ST-systemen. Först då vore det möjligt att dra slutsatser om vilken påverkan förslaget får på slutresultatet – specialistläkaren.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.