Nyligen har det skrivits i LT om läkarstudenters roll under kursen i gynekologi och obstetrik. Som lärare, kliniker och framför allt potentiell patient blir jag orolig om inte framtidens läkare får tillräcklig träning inom detta område. Även för dem som inte kommer att ägna sig åt denna specialitet är det viktigt att kunna genomföra en gynekologisk undersökning, och även om man inte kommer att assistera en födande kvinna i sitt dagliga värv bör man som läkare känna till vilka handgrepp som är lämpliga – det ingår i läkares allmänbildning. Å andra sidan blir jag också allvarligt oroad när åsikter framförs att man inte alls ska respektera patientens eventuella vilja att slippa medverka i undervisningen.
Vi har ingen aning om vad som ligger bakom patientens val, och det vore ett övergrepp att inte ta hänsyn till patientens autonomi. Nyligen berättade en utbytesstudent från Uganda att det han uppskattade mest under sin praktik på kvinnokliniken här var respekten för kvinnan som sökte vård. Vid hans undervisningssjukhus undersöktes patienterna ofta av en hel grupp av studenter, utan att något som helst samtycke inhämtats.
All vård ska genomföras i samråd med patienten där det är möjligt. Det kommer att innebära att några kvinnor inte önskar genomgå gynekologisk undersökning av en student. Det måste vi acceptera – de flesta deltar ändå gärna i den kliniska undervisningen. Undersökning av livmodertappen kan inte jämföras med undersökning av halsmandlarna, men ett respektfullt bemötande minskar sannolikheten att kvinnan avböjer deltagande.
