Samband mellan stegrade troponiner, bröstsmärta och ökad risk att dö

Egenreferat. Högkänsliga troponintest har förbättrat diagnostiken av patienter med misstänkt hjärtinfarkt. Samtidigt har de nya troponinmetodernas ökade känslighet medfört att en större andel patienter utan hjärtinfarkt eller annat akutmedicinskt tillstånd som kan leda till akuta troponinstegringar har troponinnivåer som är detekterbara och ibland över normalgränsen, det vill säga >14 ng/l.

Målet med denna studie var att undersöka sambandet mellan stabila nivåer av högkänsligt troponin T (hs-cTnT) och risken för död, hjärtinfarkt och hjärtsvikt hos patienter med bröstsmärta, men utan hjärtinfarkt eller annat akutmedicinskt tillstånd som kan påverka troponinnivåer.

Samtliga 22 589 patienter >25 år som sökte för bröstsmärta på Karolinska universitetssjukhuset under 2011 till 2014 och hade hs-cTnT analyserat var aktuella för inklusion. Efter att patienter med hjärtinfarkt exkluderats granskades alla 4 052 journaler hos patienter med stegrade troponinnivåer. Efter att även patienter med akutmedicinska tillstånd eller där det inte gick att avgöra om värdet var stabilt exkluderats, bestod studiepopulationen av 19 460 patienter. Information om tidigare sjukdomar, läkemedel och utfall hämtades från Socialstyrelsens register.

62 procent av studiepopulationen hade <5 ng/l, 21 procent 5–9 ng/l, 8,6 procent 10–14 ng/l, och 8 procent >14 ng/l i troponinvärde. Under en medeluppföljningstid på 3,3 år avled 6,9 procent av patienterna. Den årliga mortaliteten ökade successivt från 0,5 procent bland patienter med hs-cTnT värden på <5 ng/l gradvis till 33 procent bland patienter med hs-cTnT-värden ≥50 ng/l. Patienter med hs-cTnT-värden på 5–9 ng/l och 10–14 ng/l, det vill säga under övre normalgränsen, hade fördubblad respektive tredubblad mortalitet jämfört med gruppen med <5 ng/l (hazardkvot [HR] 2,00; 95 procents konfidensintervall [95KI] 1,66–2,42, respektive HR 2,92; 95KI 2,38–3,59). Patienter i de högre hs-cTnT-grupperna (15–29, 30–49 respektive ≥50 ng/l) hade en fyra-, sju- respektive tiofaldigt ökad risk för död. I subgruppsanalyser fann vi att sambanden var oberoende av kön, ålder, eGFR, känd hjärtsjukdom, hjärtsvikt och förmaksflimmer. Ett tydligt samband mellan alla detekterbara hs-cTnT-nivåer och en ökad risk för både hjärtinfarkt och hjärtsvikt observerades.

Sammanfattningsvis fann vi att stabilt förhöjda troponinvärden, redan på nivåer som anses som normala, är förenliga med en kraftigt ökad risk för död, hjärtsvikt och hjärtinfarkt. I dag saknas helt riktlinjer för utredning och behandling av dessa patienter.