Läkarstudenten Julia Dimling, 21 år, tittar ut genom nationalbibliotekets stora fönster. Det spektakulära biblioteket kallas »Ljusslottet« och invigdes för några år sedan. Tredje våningen rymmer medicinsk litteratur, tysta studieplatser och bokningsbara grupprum. Utanför flyter Daugava under en regngrå novemberhimmel och bortom floden syns siluetten av Gamla stan i Riga.
– Jag tycker om att gå hit och plugga. Utsikten ger mig en känsla av harmoni, säger Julia Dimling, som bor i närheten.
Hon läser andra terminen vid Riga Stradins University. Läkarutbildningen i Riga går mot trenden. I den lettiska huvudstaden har antalet svenska läkarstudenter mångdubblats, från 28 stycken för tio år sedan till 323 läsåret 2016/2017. I somras startades en särskild Riga-förening under SLF student utland.
Studierna är krävande. De två första åren är det bara teoretiska studier. Fritid existerar knappt, enligt Julia Dimling. Hon pluggar nästan jämt: på kvällar, helger, mellan föreläsningarna.
20-åriga Aida Osmanovski flyttade till Riga i augusti och har betat av några månader på termin 1.
– Man kastades in i det direkt. Det är bara plugg, plugg, säger hon och tillägger med ett skratt:
– Anatomiboken är så tung att jag fick bära den i handen när jag flög hit. Annars hade den incheckade väskan blivit för tung.
Hon längtar efter att se nya säsongen av favoritserien »Stranger things«. Men det har inte gått hittills. På dagarna är det obligatorisk undervisning. Utöver det uppskattar Aida Osmanovski att hon studerar cirka fem timmar per dag. Undervisningsstilen blev en kulturkrock, berättar hon.
– Jag är van att ställa mycket frågor till lärarna – det tycker inte alltid lärarna om här. Sedan måste man bevisa mycket för dem. Inte bara en gång, utan hela tiden.
Hon tror att läkarstudenternas intensiva läsande delvis drivs av en rädsla att bli ertappad. En del lärare drar sig inte för att göra bort dåligt pålästa studenter inför resten av klassen.
– Du kommer aldrig oförberedd mer än en gång.
Samtidigt beskriver både hon och Julia Dimling de svenska läkarstudenterna i Riga som oerhört motiverade. Majoriteten har vänt sig utomlands när de inte blivit antagna i Sverige.
– De vill verkligen bli läkare, säger Julia Dimling.
– Ja! Inget kan stoppa oss från att bli läkare, säger Aida Osmanovski.
Båda var nära att komma in på läkarprogram i Sverige, men sökte sig utomlands eftersom de ville komma igång med studierna. Nu vill de stanna i Riga.
– Jag får ett bredare perspektiv och vänner från hela världen. Och jag får en internationell utbildning, till skillnad från om jag utbildat mig i Sverige, säger Aida Osmanovski.
– Jag vet inte ens om jag vill jobba i Sverige när jag är klar. Då känns det skönt att jag läser utbildningen på engelska, fyller Julia Dimling i.
Hon valde Riga på grund av närheten – att flyga till Sverige tar bara en timme, men även för att utbildningen har ett gott rykte och för att man inte behöver göra något antagningsprov – gymnasiebetyg och rekommendationsbrev utgör grunden för antagningen.
Aida Osmanovski instämmer, men säger att hon valde Riga eftersom det är en stad hon tror sig kunna trivas i.
Julia Dimling var orolig över att kvaliteten på utbildningen skulle vara sämre än i Sverige.
– Men nu tycker jag verkligen inte det, snarare tvärtom.
Den enda nackdelen är pengarna, tycker de. Även om det är billigare att leva i Lettland kostar själva utbildningen ungefär en halv miljon kronor, och de kommer ha skyhöga studieskulder när de tar examen.
I Riga kan man läsa med lettiska läkarstudenter efter några år. Men det vanligaste är att de internationella studenterna utbildar sig i separata klasser. I Julia Dimlings och Aida Osmanovskis klasser går många svenskar, många tyskar samt en blandad skara andra européer.
– Det är kul att läsa med andra nationaliteter. Vi har väldigt bra sammanhållning och det är intressant att man ser på saker på olika sätt, säger Julia Dimling, som delar lägenhet med en läkarstudent från Schweiz.
Samtidigt tycker de att det är skönt att det finns en stor grupp svenskar. Nyligen firade de till exempel kanelbullens dag.
– Jag fick brev med information om den svenska Riga-föreningen och en fadder innan jag kom hit, säger Aida Osmanovski.
– Det kändes jättebra. Det är ett stort steg att flytta hela sitt liv under sex år. Då känns det tryggt att veta att det finns en kulturell samlingspunkt.
22-årige Gustaf Kallryds föreläsning i internmedicin på Riga East Clinical University Hospital börjar om fem minuter. Han läser termin 8, är ordförande för SLF student Riga och är dessutom valberedningens förslag till ny ordförande för SLF student utland. Valet av ny ordförande görs i början av december.
Under hans fyra år i Riga har både antalet svenskar och det totala antalet internationella studenter ökat. En förklaring är att universitetet tar emot fler läkarstudenter nu, har två intag per år och har satsat på att marknadsföra sig internationellt.
Men Gustaf Kallryd ser även närheten till Sverige och snöbollseffekten – många nöjda svenska studenter leder till ännu fler – som viktiga förklaringar.
– Min årskull var den första riktigt stora årskullen. Jag tror att vi var 180 internationella studenter det året. Men nu tar universitet in ännu fler. Bara i höst har 43 svenskar kommit in.
Att utbildningen leder till en läkarexamen direkt och att det satsas på sjukvården och läkarutbildningen i Riga spelar också in, tror han. De två universitetssjukhusen i staden genomgår just nu omfattande renoveringar.
Som ordförande i SLF student Riga har han bland annat arbetat för att främja gemenskapen, stötta nya studenter och få mer kontakt med sjukvården i Sverige.
– Utbildningen är tuff, och det är viktigt att ha ett gäng man kan vända sig till. De senaste två terminerna har vi skickat ut ett välkomstbrev och har en välkomsthelg för nya studenter varje termin.
En gång i månaden ordnar föreningen »läkarpuben«, med svensk musik och musikquiz, och varje termin bjuds svenska läkare in för att föreläsa. Gustaf Kallryd vill att föreningen ska erbjuda kurser i exempelvis svensk sjukvårdsjuridik framöver och bedriva mer fackligt påverkansarbete. Han nämner psykisk ohälsa och Socialstyrelsens långa handläggningstider för att få underläkarvikariat i Sverige som två viktiga frågor.
Intill Riga East Clinical University Hospitals slitna sjukhusbyggnader har ett nytt campus byggts för medicinstudenterna. Men Gustaf Kallryds lektion är i den gamla sjukhusdelen. Han hänger mockajackan i en garderob i huvudentrén, går förbi väntande människor, solkiga korridorer i lysrörsljus och fortsätter uppför en spiraltrappa. Ett par våningar upp väntar några klasskompisar utanför klassrummet.
Gustaf Kallryd kommer från Linköping och hade helst utbildat sig där, men var inte behörig att söka utbildningen. Att det blev Riga berodde på att universitetet gjorde ett bra intryck på hemsidan, att en bekant rekommenderat utbildningen, man slipper antagningsprov och han gillar den lettiska huvudstaden.
Nu är han nöjd med att det blev som det blev.
– Att kunna resonera på en akademisk engelska tror jag är bra. Dels om man ska forska, dels om man vill jobba utomlands. Sedan är det lite av ett äventyr att läsa utomlands. Jag tror inte att jag hade växt lika mycket som person om jag hade stannat i Linköping.
Gustaf Kallryd tar upp en vit rock ur ryggsäcken och kränger på sig den. Studenterna som läser de senare terminerna får ofta träffa patienter. För att klara patientmötena är lettiska en obligatorisk del av utbildningen. I Lettland bär patienterna själva omkring på sin journal i form av en bunt papper och ser doktorn som en auktoritet. Här finns även sjukdomar som är ovanliga i Sverige. I Riga finns exempelvis ett helt sjukhus för patienter med tuberkulos. Man möter även många med hiv.
– Jag tror att utlandsstudenter berikar den svenska sjukvården ur ganska många perspektiv. Vi har ju ändå upplevt en del här under våra sex år, säger han.
Gustaf Kallryds lärare, ST-läkaren Olga Sjomina, låser upp dörren till det lilla klassrummet men skyndar sedan i väg direkt.
– Jag har en akut patient! Kommer om tio minuter, säger hon till studenterna.
Några minuter senare slår hon sig ned framför en dator och klickar upp bilder på levern.
– Om ni ser en kvinna med mycket ansiktshår eller en man med stora bröst – kom ihåg att tänka leversjukdom, säger hon.
Olga Sjomina hör inte till den typ av lärare som sätter skräck i sina elever. Stämningen i den lilla gruppen är snarare varm, nyfiken och tillåtande och präglas av en dialog.
– Man var livrädd för en del lärare i början. Men många lärare är väldigt schysta även om de förstås förväntar sig att man ska läsa på till varje lektion, säger Gustaf Kallryd.
Den här veckan har han tre tentor: en i psykiatri och två i arbetsmedicin. Två är avklarade, och han har just fått reda på att han fått näst högsta betyg, 9 av 10, på psykiatritentan.
Han tycker att det är bra att studierna präglas av hård disciplin och höga krav.
– För min del har det varit bra. Man blir lite uppfostrad, lär sig att man ska vara påläst och ha respekt för sina kollegor.
Läs också:
Färre pluggar till läkare utomlands