Medellivslängden för personer med schizofreni i Sverige är signifikant kortare än för befolkningen i övrigt, 15 år kortare för män och 12 år för kvinnor. De vanligaste dödsorsakerna utöver suicid är hjärt–kärlsjukdomar och cancer, som oftare är oupptäckta eller bristfälligt behandlade i denna patientgrupp [Crump C, et al. Am J Psychiatry. 2013;170(3):324-33].
Tillgång till god sjukvård och en sundare livsstil ökar livslängden i den allmänna befolkningen. Men hur ser det ut i gruppen psykossjuka?
En ny studie från Storbritannien visar att gapet i medellivslängd mellan psykossjuka och befolkningen i övrigt ökar [Hayes JF, et al. Br J Psychiatry. 2017; 211(3):175-81]. Livslängden ökar i bägge grupperna, men långsammare i psykosgruppen.
Orsakerna är många. Utöver bristfällig behandling av somatisk sjukdom är faktorer som rökning och svårigheter att initiera och vidmakthålla sundare matvanor och fysisk aktivitet betydelsefulla.
Nyligen släpptes remissversionen av Socialstyrelsens uppdaterade nationella riktlinjer för vård och stöd vid schizofreni och schizofreniliknande tillstånd. Med tillfredsställelse noterar jag att man där starkt rekommenderar en ökad satsning på samverkan mellan psykiatrin, primärvården och socialtjänsten samt kompetensutveckling av personalen. Patienterna ska erbjudas stöd i kontakten med sjukvården, så att fler söker och verkligen får vård för sina fysiska besvär och sjukdomar.
