Debatten om dödshjälp blir ofta polariserad. För att ge en möjlighet till fördjupning, och lyfta fram den kunskap som faktiskt finns i form av forskning, publicerar Statens medicinsk-etiska råd nu en kunskapssammanställning.

– Det finns väldigt många påståenden i dödshjälpsdebatten som man faktiskt kan testa gentemot de fakta som finns i den vetenskapliga litteraturen. Med rapporten vill vi lägga grunden för en gemensam kunskapsbas för den fortsatta debatten om dödshjälp, säger Kjell Asplund, ordförande för Smer, i ett pressmeddelande. 

Tonvikten i rapporten ligger på forskning från de länder som tillämpar dödshjälp, främst USA där den så kallade Oregon-modellen förekommer i ett antal delstater, men även Schweiz och Benelux-länderna.

De olika modellerna för dödshjälp skiljer sig mycket åt, konstaterar Smer.

– I Belgien och Nederländerna, där eutanasi är tillåtet och där grundkravet inte är att man har en dödlig sjukdom utan att man har ett outhärdligt lidande, är dödshjälp uppemot tio gånger så vanligt som i Oregon. Det är också tydliga skillnader när det gäller vilka sjukdomar patienterna lider av, säger Kjell Asplund.

Den ökade erfarenheten från länder där dödshjälp är tillåtet, samt att det nu finns en betydande mängd forskning och statistik på området, gör att förutsättningarna för att bedöma vilket stöd som finns för argumenten har ökat. Enligt Smer finns det hållbara argument på båda sidor i debatten.

Exempelvis talar de fakta som finns emot att dödshjälp skulle inverka negativt på den palliativa vårdens utbyggnad. Det tycks inte heller som om särskilt sårbara grupper skulle vara överrepresenterade bland de patienter som vill ha dödshjälp; erfarenheter från Oregon visar tvärtom på en övervikt av vita, yngre och högutbildade personer, samt en jämn könsfördelning.

Däremot finns det, enligt Smer, stöd i forskningen för att patienter som begär dödshjälp oftare är deprimerade än andra patienter. 

De vanligaste motiven för att välja dödshjälp uppges vara fruktan för att förlora värdighet och oberoende och få en oacceptabelt låg livskvalitet i livets slutfas – inte, som det ibland framförs i debatten, som ett »sista halmstrå« om den palliativa vården inte klarar att kontrollera svåra symtom i livets slutskede på ett tillfredsställande sätt.

Andra faktaargument mot dödshjälp som Smer undersökt handlar exempelvis om att de medicinska bedömningarna är osäkra. Smer pekar på att uppgifter från Oregon och Washington ger stöd för att det finns ett visst mått av osäkerhet i bedömningarna av återstående livslängd. I enskilda fall avviker bedömningarna ganska kraftigt från det verkliga utfallet.

Gällande argumentet att legalisering av dödshjälp skulle leda till ett sluttande plan där praxis ofrånkomligen kommer att utvidgas till allt fler patientgrupper skriver Smer att det inte går att hitta uppgifter om att legaliseringen av assisterat döende i Oregon och Washington har lett till en ökad förekomst av dödshjälp utanför lagens ramar. Själva regelverket har varit konstant, vilket talar emot antagandet att en successiv utvidgning av kriterierna är oundviklig.

Enligt Smer finns det dock uppgifter från Oregon som pekar på att så kallad »doctor-shopping« kan förekomma, det vill säga att patienter som fått nej till dödshjälp av en läkare letar andra läkare som är villiga att ge dödshjälp.

Vad gäller argumentet att dödshjälp är en börda för vårdpersonalen skriver Smer att studier från både Oregon och Nederländerna stöder antagandet att det för många läkare innebär en stor känslomässig påfrestning och en tyngande känsla av ansvar att ge eutanasi eller assisterat döende. Dock tycks det endast vara en mindre andel som ångrar sig efteråt.

Smer vill dock betona att de värderingar som gjorts i rapporten endast gäller frågan om argumenten är hållbara, alltså huruvida det finns uppgifter som stödjer dem. Om dessa argument är relevanta för ställningstagandet till dödshjälp är en annan fråga som inte berörs i rapporten.

Smer kommer nu att analysera frågan vidare. Hela rapporten kan läsas här.

Läs också:

Läkarförbundet i diskussioner om läkarassisterat självmord i Vatikanen

»Mer samtal om dödshjälp behövs«

Fler artiklar om läkarassisterat självmord

Dödshjälp, eutanasi eller assisterat döende

Ett antal olika begrepp florerar i debatten om dödshjälp. Här är Smers definitioner:

  • Dödshjälp kan definieras som insatser i vården som ges efter ett uttryckligt önskemål från patienten och där avsikten är att insatsen ska orsaka patientens död.
  • Eutanasi är dödshjälp som sker genom att patientens läkare utför den handling som leder till patientens död.
  • Assisterat döende är dödshjälp där patienten själv utför den avgörande handlingen, vanligtvis genom att inta en dödlig dos läkemedel som skrivits ut av läkare.