I januari 1989 deltog jag i mitt första möte med Läkartidningens medicinska redaktion. Jag efterträdde Lars Räf som medicinsk redaktör för de kirurgiska specialiteterna. Sedan dess har tidningen genomgått betydande förändringar, men alltid fortsatt att verka för en professionalitet baserad på naturvetenskap, medmänsklighet och etik. 

Skillnaden mellan en profession och ett yrke är att professionen har sin grund i en teori, och för oss läkare är det ett naturvetenskapligt betraktelsesätt. Det talas ibland om en avprofessionalisering av läkarkåren, iscensatt av ekonomer, administratörer, politiker, industri, riskkapitalister och andra, som vill ta makten över vården och som för detta manipulativt utnyttjar evidensbaserad medicin, kvalitetsregister, standardiserade vårdprogram, statistisk processanalys och modeller för processtyrning som »lean« och liknande. 

Det är ett felaktigt synsätt; de enda som har makt över vår professionalitet är vi själva, och den kan vi behålla genom att ständigt gå tillbaka till vår grund i naturvetenskap, medmänsklighet och etik. Det kan vi göra genom att dela våra kunskaper och erfarenheter med varandra, kunna ge och ta kritik efter saklig och objektiv granskning och vara öppna för att lära nytt och ändra vårt sätt att vara och agera. Läkartidningen är den naturliga platsen för detta utbyte av tankar, idéer och erfarenheter.

Efter snart 25 år, nära 300 redaktionsmöten och hantering av flera tusen manus lämnar jag nu Läkartidningen. Tidningen går mot en spännande och utmanande framtid med snabba omvärldsförändringar. Jag vill uppmana alla kolleger att ta aktiv del av vår tidnings utveckling, både som läsare och som skribenter.