I debatten hävdas ibland att det finns en unken bismak av patriotism i kravet på ursprungsmärkning av kött – där det egna landets kött alltid är bäst. Ett viktigt skäl glöms dock ofta bort: det handlar om att få större kontroll över smittspridningen av multiresistenta bakterier, både hos djur och människor.
I december beslutar EU att kött av lamm, get, fågel och gris ska ursprungsmärkas. Det ska ske på samma sätt som på nötkött, med information om var djuret är fött, uppfött och slaktat. En anledning är att köttproducenter inte ska kostnadsoptimera genom ovarsam transport av djur inom och mellan länderna.
Svenska djur transporteras inte mellan länder på samma sätt som i stora delar av EU. I Sverige är så gott som hela livsmedelskedjan sammanhållen inom landet, från djurbönderna till slaktindustrin och ut i detaljhandeln.
I den danska läkartidningen kan man läsa hur illa det kan gå när kontrollen av antibiotikaförbrukningen avsevärt minskar när sammanhållningen i livsmedelskedjan brister. Här beskrivs hur stafylokocker överförts från människor till svin, muterat och vänt tillbaka till människor som multiresistenta stafylokocker.
I dag finns omkring 2 miljoner svin smittade med multiresistenta bakterier i Danmark. Det här får konsekvenser för den danska sjukvården. År 2011 blev MRSA av den här typen påvisad hos 164 danskar; var tredje av dem hade en pågående infektion. De flesta var lantarbetare, men i 21 av fallen saknades uppenbar anknytning till svinuppfödning.
Tidningen varnar för en okontrollerbar epidemi med resistenta bakterier vid rådande förhållanden. De danska myndigheterna agerar långsamt och tveksamt. Svinproducenterna producerar kött som om inget hade hänt. De upprätthåller smittspridningen via förflyttning av uppväxande djur mellan olika gårdar och en livlig export till bland annat Sverige.
Jag som köttkonsument vill därför veta var grisen, hönan och lammet är fött, uppvuxet och slaktat. Anledningen är att veta om det finns en obruten uppfödningslinje som är dokumenterad. Det har ingenting med patriotism att göra, utan handlar om omtanke om vår gemensamma bakterieflora, våra antibiotikaverktyg och vårt ansvar för miljön.
Sverige är ett av de länder som har lägst förbrukning av antibiotika per människa och djur.
Inom veterinärmedicinen och djurhållningen minskar antibiotikaanvändningen sedan närmare 20 år tillbaka. Från en årlig förbrukning på drygt 20 ton 1996 räknar Jordbruksverket med att den förra året minskat till 12 ton. För att minska djurens lidande ska de ges antibiotika enbart när de är i behov av det. Inom djurhållningen är det därför viktigt att det fortsatt krävs veterinärundersökning och individuell förskrivning.
Enligt Statens veterinärmedicinska anstalt var 90 procent av den totala antibiotikaförsäljningen inom EU avsedd för medicinering till grupper av djur 2010. Motsvarande siffra i Sverige var runt 10 procent.
Försäljningen av antibiotika till djurhållningen varierar fortfarande stort mellan EU-länderna, Norge och Island. Enligt EMA, European Medicines Agency, använder exempelvis Ungern 269 milligram antibiotika per kilo djur, Island bara 8 milligram.
I många länder som exempelvis Danmark förskrivs mer antibiotika till djur än till människor. I länder med omfattande användning av antibiotika är multiresistenta bakterier inom köttproduktionen regel snarare än undantag.
Antibiotika har gett oss grundläggande förutsättningar att bedriva modern och avancerad vård. Jag är därmed mycket positiv till kraven på en förbättrad ursprungsmärkning av kött, enligt kommande regelverk inom EU.
