Den ovissa livssituation som flyktingar befinner sig i påverkar deras psykiska hälsa negativt, visar Läkare utan gränsers nya rapport »Ett liv i limbo«. Den bygger på ett projekt där organisationen under ett års tid erbjudit psykosocialt stöd till 550 flyktingar i Skaraborgs län. Merparten kom från krigsdrabbade länder som Syrien, Irak och Afghanistan.
Av dessa screenades 219 för symtom på psykisk ohälsa och drygt hälften av dessa fick stödsamtal och en fördjupad bedömning. De vanligaste symtomen var ångest, depression och posttraumatisk stress. De vanligaste negativa livshändelserna var en allmän rädsla för framtiden (29 procent), fördröjd asylprocess (25 procent) och rädsla för utvisning (23 procent). Först på fjärde plats hittar man händelser som utspelade sig före ankomsten till Sverige.
– Vi var förvånade över att det faktiskt var situationen i Sverige som var en mer påtaglig orsak till stress och oro, snarare än tidigare potentiellt traumatiska händelser som man varit med om, säger Jenny Gustafsson, koordinator för Läkare utan gränsers projekt i Skaraborg.
När asylsökande kommer till Sverige erbjuds de en hälsoundersökning. Men av dem som Läkare utan gränser screenade var det inte fler än 26 procent som tillfrågats om sin psykiska hälsa vid den undersökningen. Det kan bidra till att deras problem inte upptäcks tillräckligt snabbt, menar organisationen.
– Att det var så pass få som fått frågor om sitt psykiska mående är anmärkningsvärt. Det betyder ju att de inte har identifierats ha ett behov. Där finns mycket att jobba på.
Läkare utan gränser har också sett flera fall där flyktingar nekas vård för psykisk ohälsa på grund av att de befinner sig i en asylprocess. Vårdcentralschefer har helt enkelt sagt att man inte ger asylsökande den typen av vård. I vissa fall har dock detta ändrats efter att organisationen påpekat att flyktingarna i fråga behöver hjälp.
– Vi anser att man ska ge vård efter personernas medicinska behov och inte deras legala status. Trots det lagen säger, har vi stött på många hinder och sett godtyckliga bedömningar om vad som ska ingå. Många gånger tror jag att det handlar om okunskap om psykisk ohälsa, säger Jenny Gustafsson.
Hon säger att asylsökande enligt lagen har rätt till »vård som inte kan anstå«, men att det är något som definieras på olika sätt.
Behövs tydligare riktlinjer för vad den här vården ska innefatta?
– Jag kan tycka att Socialstyrelsens riktlinjer egentligen är väldigt tydliga. Det står tydligt att det både är fysiska och psykiska behov vi talar om. Men »vård som inte kan anstå« är ett problematiskt begrepp.
Läs även:
»Vård som inte kan anstå« är en fråga för behandlande läkare
