Min farfar var barnläkare och verksam under en stor del av förra seklet. Han hade telefontid en timma på morgonen, och enligt uppgift broderade han då korsstygn, samtidigt som han pratade i telefon. Varje jul kan jag hänga upp en bonad med glada verser som blivit till på det sättet. Då känner jag traditionens värmande vingslag, både vad gäller julfirandet och yrket, som gått i arv. En ung kollega bildade familj under förra året och våndades inför helgerna när alla traditioner för julfirandet skulle behöva stöpas om, och jag förstår honom. Jag tycker om traditioner!
Både sjukvården och läkaryrket är traditionstyngda institutioner. Våra roller och arbetssätt har rötter som går århundranden tillbaka. Vi skriver journal, går rond och fördelar uppgifter som vi alltid har gjort. Det kan vara svårt att se igenom strukturerna och tänka nytt. Höstens starka upprop mot könstrakasserier visar tydligt på avigsidan med förlegade maktstrukturer. Jag tror det är helt avgörande för sjukvårdens utveckling och vår förmåga att möta morgondagens utmaningar att vi förmår utmana gårdagen.
Min önskan inför det nya året är därför att få se en mindre traditionsstyrd sjukvård och många spännande exempel på nytänkande i hur vi använder vår arbetstid, vår samlade kompetens och ny teknik. Skriv gärna i Läkartidningen om dessa goda exempel! Och prata mer med varandra! Det är svårt att brodera och svara på mejl samtidigt.
