Avhandling. Skador är en av de vanligaste dödsorsakerna världen över. Skademönster varierar över tid och plats, och genom att analysera det kan man bedöma var och hur preventivt arbete kan förstärkas. Denna avhandling har använt termen »skada« i ett brett perspektiv. Skador har inkluderat trauma, men också andra diagnoser, som till exempel drunkning och kvävning. Avhandlingen bygger på retrospektiva studier där Socialstyrelsens slutenvårdsregister och dödsorsaksregister använts.
Under studieperioden (1999–2012) var den övergripande mortaliteten till följd av skador oförändrad, men i grupperna barn (0–17 år) och arbetsför ålder (18–64 år) sjönk mortaliteten, samtidigt som den steg i gruppen äldre (65 år och äldre). 83 procent av barnen dog innan de skrevs in på sjukhus. Motsvarande andel för dem i arbetsför ålder och för äldre var 80 respektive 53 procent. Totalt antal döda under 2012 till följd av skador var 8 946.
Mortaliteten till följd av penetrerande skador (skärande föremål och skjutvapen) var låg och sjönk under studieperioden. Majoriteten av dem som dog till följd av penetrerande skador (88 procent) gjorde det innan de skrevs in på sjukhus, och avsiktlig skada (överfall och självskador) var den vanligaste orsaken till död bland dem med penetrerande skador (97 procent).
Den övergripande skadebilden med en majoritet av trubbiga skador och död före ankomst till sjukhus var förväntad och stämmer med vad andra har visat om skademönstret i Skandinavien. Skillnader i skadebild mellan åldersgrupperna ger viktig information om hur det preventiva arbetet ska utformas. Till exempel är fall en vanlig dödsorsak om man tittar på helheten, men den är egentligen helt dominerande i gruppen äldre och inte vanlig i de andra åldersgrupperna.
Död till följd av avsiktliga skador (överfall och självskador) är en stor grupp där självskadorna dominerar, och att död till följd av avsiktliga skador stiger bland barn är anmärkningsvärt. Bland vuxna dör mer än dubbelt så många till följd av självskador jämfört med döda i trafiken. Det är sedan tidigare visat att preventivt arbete, läkarbemannade prehospitala enheter och snabb transport till sjukhus minskar mortaliteten. De här siffrorna belyser ett område där både sjukvården och samhället skulle kunna få en effekt i form av färre dödsfall om ytterligare resurser tillfördes. Vill man sänka mortaliteten inom området skador och trauma är det utanför sjukhuset som majoriteten av dessa dödsfall sker och som det finns fortsatt förbättringspotential.
Tabell 1. Fördelning av dödsfall i olika åldrar på grund av olika skademekanismer. Siffrorna gäller perioden 1999 till 2012 | |||
Skademekanism ICD-10 | 0-17 år (1 213 dödsfall), procent | 18-64 år (25 388 dödsfall), procent | 65 år och äldre (18 332 dödsfall), procent |
Alla V01–Y09 | 100 | 100 | 100 |
Fordon, trafik V01–V99 | 41 | 18 | 9 |
Fall W00–W19 | 2 | 5 | 49 |
Träffad av föremål W20–W64 | 3 | 2 | 2 |
Drunkning W65–W74 | 9 | 3 | 3 |
Kvävning W75–W84 | 3 | 2 | 5 |
Elektricitet, strålning W85–W99 | 1 | 0 | 0 |
Eld, rök, heta föremål X00–X19 | 4 | 2 | 3 |
Natur X20-X39 | 1 | 3 | 2 |
Förgiftning X40–X49 | 3 | 15 | 3 |
Avsiktlig självdestruktiv X60–X84 | 25 | 47 | 23 |
Överfall X85–Y09 | 7 | 4 | 1 |
Källa: Bäckström D. Injury mortality in Sweden; changes over time and the effect of age and injury mechanism. Linköping: Linköpings universitet |