Egenreferat. Behandlingsalternativen för skovvis förlöpande multipel skleros (MS) har ökat under senare år. Det saknas dock jämförande studier över hur bra de olika läkemedlen fungerar i klinisk praxis. Rituximab (Mabthera) är en B-cellseliminerande monoklonal antikropp som förskrivits utanför godkänd indikation för MS i ökande utsträckning nationellt, men med stora regionala skillnader. I Västerbotten har rituximab under senare år varit det dominerande läkemedelsvalet.

I den aktuella retrospektiva studien jämförde vi hur vanligt det var med avbrott i läkemedelsbehandling och vad som orsakade dem samt biverkningar för nyinsjuknade patienter i Västerbottens och Stockholms läns landsting på gruppnivå. Dessutom jämfördes utfallen vid behandling med rituximab och behandling med de vanligast förekommande MS-läkemedlen. Data från bland annat MS-registret användes.

Totalt 494 patienter diagnostiserade mellan januari 2012 och oktober 2015 inkluderades. Medianåldern var 34,4 år och 32 procent var män. Jämfört med rituximab hade samtliga för MS godkända terapier inkluderade i analysen signifikant högre avbrottsfrekvens: interferoner och glatirameracetat (justerad hazardkvot [HR] 11,4; 95 procents konfidensintervall [95KI] 4,7–27,4), dimetylfumarat (HR 15,1; 95KI 3,9–58,0), fingolimod (HR 5,9; 95KI 1,5–23,4) och natalizumab (HR 11,3; 95KI 3,2–39,4). Förekomsten av kliniska skov och/eller neuroradiologisk sjukdomsaktivitet var signifikant lägre för rituximab jämfört med interferoner och glatirameracetat (HR 7,0; 95KI 2,5–19,6/HR 10,1; 95KI 2,3–73,0) och dimetylfumarat (HR 3,4; 95KI 1,0–11,8/HR 8,4; 95KI 1,7–72,1) och visade en tendens till lägre skovtakt även jämfört med natalizumab (HR 4,1; 95KI 1,0–17,2). I den jämförande analysen mellan de två landstingen var frekvensen av läkemedelsavbrott signifikant lägre (HR 5,3; 95KI 2,6–10,9) och förekomsten av kliniska skov signifikant högre (16,9; 95KI 2,3–123,1) i Västerbotten än i Stockholm. 81 procent i Västerbotten respektive 18 procent i Stockholm hade inlett behandling med rituximab.

Rituximab klarade sig bättre än samtliga andra läkemedel avseende läkemedelsavbrott och hade bättre klinisk effekt än interferoner, glatirameracetat och dimetylfumarat. Även om resultaten bör tolkas med försiktighet eftersom det inte rör sig om en randomiserad studie ger den jämförande analysen mellan de två landstingen, där hänsyn inte tagits till läkemedelsval, stöd för att rituximab medför en högre chans att uppnå behandlingsmålen än de MS-läkemedel som ingått i analysen. Ytterligare studier behövs för att belysa utfall över en längre tidshorisont.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Anders Svenningsson har mottagit ersättning för föreläsningar och deltagande i rådgivande nämnder för Biogen och Novartis; Jonatan Salzer har mottagit resestöd och ersättning för föreläsningar och deltagande i rådgivande nämnder för Biogen; Fredrik Piehl har mottagit akademiska anslag från Biogen, Genzyme och Novartis samt ersättning till sin institution för föreläsningar och deltagande i rådgivande nämnder från Biogen, Genzyme och Novartis.