Läkartidningen har på senare tid innehållit artiklar om olika former av yrkesverksamhet som nypensionerade läkare kan och vill engagera sig i. En speciell form, som har utomordentligt stort värde både för sjukvården och för alla inblandade, har dock inte funnits med, och beskrivs här.
Nils Andolf, kirurgchef i Vänersborg under många år, skrev omkring 1970 i Läkartidningen om sina stora bekymmer över att han och hans seniora kollegor inte hade tid att handleda de unga AT- och ST-läkarna i operationsteknik. Tidspressen i den dagliga verksamheten för de erfarna kirurgerna och det ökande antalet yngre läkare var orsaken.
När Nils själv några år senare började planera för sin pensionering fick han ett erbjudande som han inte kunde motstå: han halvtidsanställdes de båda närmaste åren med uppgift att vara renodlad handledare i operationsteknik utan egna patienter. Ersättningen, utfyllnad av pensionsinkomsten till samma nivå som överläkarlönen, var ingen stor utgift för arbetsgivaren.
Arrangemanget upplevdes synnerligen tillfredsställande enligt samstämmiga rapporter från alla berörda. De unga läkarna njöt naturligtvis av en enastående värdefull handledning utan tidspress. De äldre läkarna kunde planera sin egen operationsverksamhet utan att omsorgen om patienterna och de unga läkarna konkurrerade. Kliniken vann ytterligare attraktionskraft i rekrytering. Och Nils själv njöt naturligtvis av att få möjlighet att göra något han alltid tyckt vara roligt och oerhört viktigt, men tidigare inte haft tillräcklig tid till. Och dessutom att uppdraget så väl kunde förenas med ledighetsperioder för hans stora rese- och kulturintressen!
Jag tror att detta exempel kan omformas att passa in för många olika specialiteter, för många vårdenheter och för många olika kollegor i övergången till pension. Om vi är intresserade av kort- och långsiktiga kvalitetsvinster i sjukvården, så är detta ett viktigt alternativ vi bör ha i åtanke inför varje pensionsavgång för handledningsintresserade läkare.
